Så har ännu ett ”hundår” gått. Som jaktprovsdeltagare måste jag säga att för min del så hade jag hellre gått på jakt. Vår-säsongen startade med idel elände! Alla hundar fick halsinfektion vilket innebar tävlingsförbud. Enda starten blev därför uppe i Abisko där jag med X hade tänkt vinna vinter-SM. Men det ville sig inte! Vi åkte ut redan i kvalet. Tack och adjö…..
Höst-säsongen kom efter en lång varm sommar som ett löfte om bättre tider. Och det startade riktigt bra! Åsa fick en tvåa på Tengil första provstarten i Hattfjelldal. Sen började verkligheten göra sig påmind. Merkenäs. 3 hundar (Sola UKL, Tengil ÖKL, X SKL.) 2 starter på varje hund 0 fåglar! Gällivare. Samma hundar, en start per hund. Den enda som kommer för fågel är Sola som dessvärre går hejdlöst efter vilket inte imponerar på varken domare eller husse.
I Tärnaby, lossnar det i fågeltorkan. X kommer äntligen för fågel och får 3 SKL. Tengil kommer också för fågel men den sitter inte tillräckligt länge. Sola var skadad och fick inte starta. Sista starterna för hösten gjorde Tengil och Sola i Norge. De gick båda otroligt bra! Sola hade ett par fåglar långt, långt ut som lättade när jag var på väg dit. Hon var helt lugn…Tack Sola! Hon fick nästan två timmar släpptid men kom ej för mer fågel. Tengil formligen flög över de Norska fjällen. Han finkammade fjället, och hittade fågel! Ett stramt fint stånd i ett videris. Fågeln ligger bara ett per meter framför nosen på honom. Helt öppet. När jag ger resningskommando rycker det bara till i Tengil. Tre gånger ger jag kommando utan att han förflyttar sig. Tack och adjö…L.

Men jakten, den har gått riktigt bra! Gott om fågel och hundar som gjort det de ska. Riktigt bra väder dessutom! Årets jaktminne började med ett telefonsamtal från Norge. Jag som normalt har lätt för att förstå det Norska språket kunde efter c:a 20 minuter i telefon endast ana vad killen i andra änden av tråden ville. Det rörde sig om någon form av fotografering. Vi kom fram till ett passande datum och en dag för tidigt dök han upp! Nu var det lättare att kommunicera. Vi kom överens om att träffas vid hans stuga klockan halv sju morgonen därpå för en halv dags jakt-fotografering (jag hade en tid att passa 12.30). Dimman ligger tät på morgonen. När jag något försenad möter fotografen är han iklädd endast jaktbyxor, en engelsk setter och en Gordon setter… väldigt nyvaken. Det blir frukost, påklädning och packning av utrustning. Klockan åtta är vi på väg. Tur att jag valt ett ställe i närheten, endast tio minuter i bilen och femton minuter promenad. När vi kliver ur bilen upptäcker fotografen med fasa att han inte har en enda centimeter film med sig. Kartongen med filmrullar måste ha åkt in i skafferiet tillsammans med flingorna och kaffet!  Efter ytterligare tjugo minuter är vi så äntligen på väg uppför fjället. Dimman ligger fortfarande tät så det känns som att det kvittar att vi inte är direkt tidiga på plats. Väl uppe ler solen mot oss! Dimman ligger fortfarande tät nere i dalgångarna. Det är sådär otroligt vackert som det bara inte går att beskriva. Jag har X och Sola med mig. Jag börjar med att släppa X. Han sätter i väg i sin sedvanliga stil och efter ett tag ser vi honom fatta stånd i ett ris c:a 150 meter bort. Han står rakt in i riset med svansen pekande i vår riktning. Inte särskilt bra läge för fotografen. På väg fram till hunden  passerar vi en liten bäckravin. I trettio sekunder var X utom synhåll för oss. När vi kommer upp och ser honom igen, står han vänd mot oss. Fortfarande i ett stramt stånd. Väl framme vid riset ser vi att X har en ripa i munnen! Levande! Likaväl står han stenhårt kvar inne i riset. Något konfunderad går jag fram och laddar bössan till ljudet av en kamera som går på högvarv. Frågetecknen hopar sig. Hur gör jag nu då? Ska han apportera först eller ska han resa? Jägaren i mig tog beslutet. Skicka hunden på resning! Annars riskerar du att missa en skottmöjlighet på de ripor som ligger kvar. Resningen är som vanligt, precis och våldsam. När riporna lättar ser jag fascinerat hur X sätter sig ner, fortfarande med ripan i ett fast grepp. Jag är så tagen av situationen att jag inte kommer på att lossa något skott föränn  det är alldeles för sent. Så mycket för jägaren i mig! När X lämnat av ripan sätter vi oss ner i höstsolen och tar en kopp kaffe. Vi kommer fram till att något liknande har vi aldrig varit med om. Vilken tur att vi hämtade filmrullarna! Tiden jag hade att passa var kännbart nära så vi fick lov att bege os hemmåt direkt efter fikat. På vägen hem hade vi mer fågel. Nu på mer traditionellt vis. Nere vid bilen konstaterar vi att vi haft en fantastisk jaktupplevelse. På bara någon timme har vi upplevt något av det bästa man kan tänka sig i jaktväg. Att vi dessutom kommer ner med två ripor på ett avlossat skott ger ju det hela lite extra krydda.

Som uppfödare har det varit ett utomordentligt gott år!

Ny dubbelchampion ÖB´s XL  (Bertil M.) Tre ettor och en trea i skl i år!!!!

Premier i alla klasser tog ÖB´s Atlas (Bertil M.) 1 ukl., 1 ökl., 4 skl., 5skl.

Kullen Fri / Perek kom nära en hedenlundsmedalj!

Fjällpokalvinst (1 ukl hp) för ÖB´s Soya (Roger L.) Hon fick också en 2 ukl under hösten!

4 ggr 1 ukl (3xHP) för ÖB´s Soda (Bertil M / Krister E). Soda fick även en 2 ukl under hösten!

2 ukl ÖB´s Solo (Nils-Peter N)

3 ukl ÖB´s Sokrates (Karl-Erik B)

Syskonen skördade även framgång i utställnings-ringen!

1 ck ukl till ÖB´s Soda och ÖB´s Sola

1 jkl.CERT till ÖB´s Solo och ÖB´s Sokrates!!!!

Jag tar tillfället i akt att tacka Bertil Mårtensson för att han fört sina tre ÖB´s-hundar till sådana fantastiska framgångar! ÖB´s XL blev i höst dubbel-champion!!

Skicka e-post till hansbromee@mail.bip.net med frågor eller kommentarer om den här webbplatsen.
Copyright © 2003 kennel öb´s
Senast ändrad: 30 mars 2004