Kurdernas historia
Kurderna är ättlingar till de indoeuropeiska stammar som slog sig ner i Zagros bergområde under årtusendet f.Kr. Redan 2000 f.Kr. fanns det ett folk som kallades kardaker som anses vara kurdernas förfäder.
Först 636 e.Kr. skedde stora förändringar i detta område då större delen av det kurdiska folket, som en följd av de arabiska erövringstågen, islamiserades.

I början av 1500-talet blev Kurdistan en skådesplats för hårda strider mellan det ottomanska- och persiska imperiet. I mitten av 1800-talet skedde den första delningen av området mellan dessa båda imperier. I slutet av första världskriget ägde ytterligare en delning rum. Kurdistan var nu splittrat i fyra delar, mellan fyra länder- Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Kurderna har kämpat för sin självständighet och upprepade gångar lovats någon slags autonomi i de nya staterna. Men det har varit löften som svikits. Den nyvaknade nationalismen tålade ingen stark minoritet. Ekonomiska intressen och gamla kolonialländer vakade dessutom över nyfunna oljerikedomer i det kurdiska området. Kurderna förblev folket utan land.

Religion
Majoritet av kurdena är muslimer, övervägande sunniter. Den största icke-muslimska gruppen bland kurderna är yezideierna, en sekt som har sitt ursprung i zoroastrismen. Det finns flera andra små religiösa grupper i Kurdistan.

Språk
Kurdiska språket tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen och är ett av språken i den indoiranska språkgruppen. Kurdiskan har flera dialekter. De två största dialekterna är nordkurdiska som också kallas kurmanji och sydkudiska som också kallas sorani. Dessa två dialekter är också skriftspråk idag, fast med olika alfabet.

Kurderna i Turkiet
Majoriteten av kurderna bor i Turkiet. De uppskattas till mellan 14 och 15 miljoner. I Turkiet erkänner man inte ens kurdernas existens. Allt är förbjuden beträffande kurder och Kurdistan. De revolter som kurderna åstadkom från sekelskiftet och fram till 30-talet krossades på de mest omänskliga sätt. Barn, kvinnor och gamla brändes i skogar eller innestängdes i bergsgrottor. Tusentals kurder deporterades från Kurdistan till dem västra delarna av Turkiet, framför allt till Konya området.

Kurderna i Iran Kurderna i Iran kämpade sida vid sida med andra iranier för att störta det icke-demokratiska och orättvisa shah-systemet. Man agerade för förbättringar. Men resultatet blev allt annat än demokrati och rättvisa. En reaktionär och odemokratisk islamisk ledning som är välkänd för skräckvälde tog makten. I början kontrollerade kurderna hela deras område. Men Khomeny förklarade ett så kallade "helg krig" mot kurderna och islamiska trupper far över Kurdistan. De skövlar allt för att dämpa det kurdiska upproret. Under första året avrättades mer än 50.000 kurder.

Kurderna i Irak Diktaturregimen i Irak har fört en rasistisk politik mot kurderna.Den försöker förinta allt kurdiskt. Terror, förnedring, tvångsförflyttning och förarabisering av Kurdistan är regimens politik. Kurdernas frihetssträvan svarades med kemiska vapen.

Kurderna i Syrien I Syrien införs under medveten tystnad en arabiseringspolitik mot kurder. Där saknar kurderna identitetshandlingar och betraktas som flyktingar, trots att de har bott där i generationer. I Syriska Kurdistan har inte kurderna något beväpnat kamp, utan motståndsrörelen försöker med fredliga medel nå målen som är rättvisa och jämlighet för kurderna.

Dagens situation i Kurdistan Kurderna i irakiska Kurdistan reste sig efter Kuwaitkriget, och befriade hela deras område. Men när Irak anföll kurderna flydde nära två och en halv miljon kurder hals över huvudet undan irakiska armén. De flesta flydde till Iran och Turkiet. Omfattningen av denna massflykt tillsammans med oron för dess destabiliserade verkan på hela Mellanöstern förmådde FN och en rad andra internationella aktörer att uppfatta situationen som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet antog därmed resolution 688 om att sända allierade trupper och FN-vakter till irakiska Kurdistan för att där etablera och övervaka en frizon. Det kurdiska problemet blev således en internationell fråga som aldrig tidigare i historien. Trots de oerhörda kostnaderna i mänskligt lidande för kurderna i irakiska Kurdistan trodde man att det skulle leda till en positiv utvecklig för det internationella samfundet i dess helhet.
1992 valde kurdena ett eget parlament och en kurdisk regering för att styra i området. Tyvärr blev inte detta långlivat och ett krig mellan dem två största kurdiska grupperna bröt ut som ledde till att förhållandet blev ännu sämre för kurderna i irakiska Kurdistan. Iran, Irak och Turkiet har lagt sig i konflikten, vilket försämrar möjligheten att finna en lösning.
Kurderna i iranska- och syriska Kurdistan har inte upplevt några dramatiska förändringar efter Kuwaitkriget. Motståndsrörelsen i iranska Kurdistan har blivit något starkare och kampen går vidare.
Kurdiska motståndet i turkiska Kurdistan har utvecklat till en massrörelse i de stora städerna i området med bland annat demonstrationer och folkliga resningar. Samtidigt har turkiska arméns brutalitet mot kurderna ökat på senare år. Kurderna tvingas att lämna sina hemorter. Deras städer och byar förstörs, deras skogar sätts systematiskt i brand. Kvinnorna våltas, männen torteras till döds och fängelserna är fyllda av ungdomar. Det pågår ett folkmord i turkiska Kurdistan. Människor är rädda och vågar inte längre gå ut annat än i grupp. Detta är ett axplock av det som pågår i turkiska Kurdistan idag.

Halabja Halabja är en stad i södra Kurdistan, den hade ungefär 70.000 invånare. Onsdagen den 16:e mars 1988 ansöll irakiskt flyg den fridfulla staden vid 16 olika tillfällen. I varje anfall deltog 6-8 flygplan. Bomberna som sänktes över staden var gasbomber innehållande flera internatioellt förbjudna kemiska gifter. Minst fem tusen människor, de flesta barn, kvinnor och gamla, dog omedelbart. Och över 10.000 blev sårade. Stadens alla invånare flydde, de flesta till Iran. Sedan våren 1991 har många flyttat tillbaka till Halabja. Bland kurderna kallas Halabja för "Kurdistans Hiroshima".