Man kan säga att runorna är indelade i tre olika alfabet.
1.Den samgermanska 24-ställiga futharken. Användes från 100- 200-talet e.kr. Den anses magisk.
2.Den vikingatida 16-ställiga futharken. En vidareutveckling av den 24-ställiga raden eftersom språket på 500 år utvecklats och de "gamla" runorna ansågs föråldrade. Denna reducerade runrad var också den som användes under vikingatiden.
3.Det medeltida runalfabetet också kallat valdemarsrunorna eller de stungna runorna. En vidareutveckling av den 16-radiga runraden med fler tecken för att kunna representera fler ljud såsom Å,Ä,Ö,D,V,G,Y,E,J och C. Dessa runor användes i alarna in på 1900-talet som bomärken.
Det finns inga mellanslag i runskrift utan orden skiljs med en punkt. Meningarna avslutas med ett kolon. Detta är ett exempel på hur det ser ut:
Allra sist i skriften skall man tala om vem som ristade.
