Den 30 oktober 1611, mitt under kriget med Danmark så avled Karl IX i Nyköping och i enlighet med bestämmelserna i Norrköpings arvsförening övergick kronan till den sextonårige sonen Gustav Adolf.
Den unge kungen skulle få "hjälp" med att styra riket tills han blivit myndig vid tjugofyra års ålder.
Men en förmyndarregering vart aldrig bildad eftersom många skäl talade för att den nya kungen omedelbart skulle tillträda tronen, det svåra utrikespolitiska och militära läget, oklarheten om vilka som skulle ingå i förmyndarregeringen, samt Gustav Adolfs mognad.
Han fick tillträda tronen men fick lova en hel del saker såsom att inte starta krig, inte sluta fred, inte stifta lagar och förbund utan rådet och ständernas samtycke, också adeln fick en massa privilegier . Bakom kungaförsäkran och privilegierna stod rådet under ledning av Axel Oxenstierna. Denne trots sina unga tjugoåtta år hade hunnit skaffa sig både grundlig teoretisk utbildning och vidsträckt praktisk erfarenhet. Det var han som egentligen ledde kansliet och i januari 1612 markerades regimförändringen genom att han blev utnämnd till rikskansler.
Under denna tid kan det också noteras att rikets finanser var urusla, missnöjet var djupt och stort hos kyrkan och inom borgerskapet och de militära resurserna var förbrukade. Dessutom var Sverige i krig mot Danmark, Ryssland och Polen. Detta var det Sverige som Gustav Adolf fick ta över. Sen var det ju hertig Johan av Östergötland. Han hade nämligen anspråk på tronen men avsor sig dessa efter att ha fått en hel del markförlänningar och pengar. Gustaf kröntes den nionde december 1611 till Gustav II Adolf och tog sig titeln "Sveriges, Götes och Vendes utvalde konung och arvsfurste, storfurste till Finland, hertig uti Estland och Vestmanland" han strök medvetet hans faders titel "de lappars i Nordlanden konung" som retat danskarna ända till krig med Sverige. Som valspråk tog han: "Min gud och de segerrika vapnen", "Ära vara den högste", "Gud med oss".
Men erkänd som konung vart han ännu inte och danskarna kommer under att under en lång tid bara att kalla honom för "Hertig av Södermanland". De katolska länderna såg honom bara som en vild upprorsmakare som tagit Sveriges krona från dess rättmätige ägare, kung Sigismund av Polen.
Det var inte förrän han hade fått så mycket militär och politisk tyngd att han kunde tvinga de andra att erkänna hans titlar eller som Fryxell uttrycker det "Svenskarne, berusade af ära och stolthet, kände sig för första gången hafva säte och stämma bland de europeiska folken ja, att Gustav Adolfs svärd var nära nog ordförandeklubban i den stora samlingen."
Ungefär samtidigt som Gustav Adolf drar sig ner mot södern för att slå till mot danskarna så passar Axel Oxenstierna på att städa upp på kansliet. Under de fyrtio år som han fick härja fritt där så sopades det och danades om till den grad så att ingenting vart sig likt och förvandlades från den slöa, gamla knarrande maskinen till en ny, effektivare (givetvis under Axel själv).
Detta sega gränskrig vart vårt sista medeltida krig, det sista av dessa blodiga och kostsamma krig utan egentlig fältslag och drabbningar. Det handlade egentligen bara om etnisk utrensning och om att mörda, bränna och plundra så mycket man kunde för att göra gränsområdena så oattraktiva för fienden som möjligt. Detta var också det krig som Sverige för sista gången var svagare än Danmark. Kung Kristian IV styrde över ett rikt och stort land som förutom dess halvö också tillräknade sig Norge, Gotland och de bördigaste och rikaste områdena i dagens Sverige, nämligen hela södra Sverige. Dessutom regerade han över Grönland, Island, Färöarna, Ösel och ett hertigdöme nere i Tyskland.
Många städer och byar ödelades och kungen var själv nära att duka med då han ramlade genom isen, men vart hjälpt av Per Banér och Tomas Larsson.
Kriget mot danskarna gick inte bra men efter ett lång utdraget krig där svenskarna bara drog sig undan och brände åkrarna så blev danskarna tvungna att åka hem igen.
Freden vart dyr och man fick ge danskarna den Norska Finnmarken och sjölapparna blev danska medborgare, fjällryggen blev gränsen mellan rikena. Det enda positiva för Sverige var att vi fick slippa kriget och fick tullfrihet i Östersund. Danmark behöll även Älvsborgs fästning men släppte den mot lösen som bestod av en millioner riksdaler, en hisnande summa som skulle betalas i silver och inte i varor.
För att kunna betala lösen så började exporten av koppar från Falu gruva, som senare skulle bli Sveriges viktigaste inkomstkälla.
Under denna tid så invandrade många till Sverige, där främst valloner som bosatte sig vid det nu återuppbyggda Göteborg och det var nära att Ryssland blev svenskt genom att Karl Filip skulle bli storfurste där, men den envisa änkedrottningen sköt upp Karl Filips avresa så pass att den första av tsarsläkten Romanov han ta makten. Det vart fred med Ryssland 1617 och Sverige fick då Kexholms län, Ingermanlan och staden och borgen Nöteborg.
Han gifte sig 1620 med Maria Eleonora. När Gustav Adolf vart 26 år så löpte vapenstilleståndet med Polen ut och då passade han på med att gå till anfall mot Polen. Inte bara för att bli erkänd av
Sigismund som Sveriges konung utan också för att erövra de rika områdena runt Baltikum. För att kunna bygga en arme så bildades ett rekryteringsförbund och allas skrevs in i rullorna och Gustav driver fram den nya armen med nya vapen och taktik. Det är tack vare denna som han fick så stora framgångar. Man slopade nästan helt person skydden och pikienarna får nya kortare lansar. Man framställde nya musköter som var hela två kilo lättare än de kejserligas och kunde avfyras och laddas om tre gånger så snabbt. Det var sensationellt att Gustav Adolfs musketerare kunde avfyra fyra gånger under en timme. En vanlig musketerare ansågs som proffs när han kunde avfyra vapnet trefyra gånger under en strid.
Även nya kanoner framställdes, de så kallade regementstycken, som till skillnad från sina större kusiner inte vägde mer än 150 kg medans de andra kunde väga upp till ett och ett halvt ton. Han experimenterade också med nya häruppställningar som drevs till perfektion under det trettioåriga kriget, då hans krigskonst för honom till historien och gör honom till en av de sju stora härförare som Napoleon brukar säga att varje fältherre måste studera.
Även de nya krigslagarna var revolutionerande, och hårda man kunde få en dödsdom över sig för 44 olika brott. Också sjölagarna skärptes och en matros som t.ex. klagade på maten skulle slås i järn på vatten och bröd.
1621 så erövrades Riga, en av dåtidens rikaste östersjö städer och dess bibliotek beslagtogs och sändes till Sverige. Detta var vanligt att Svenskarna gjorde under denna tid för att på sätt få mer böcker till läroverken.
Några dagar efter segern så insjuknar hertig Karl Filip och dör, han brukar kallas för den sista hertigen för några år tidigare hade Johan av Östergötland avlidit. Nu fick Gustav Adolf tillbaka stora landområden och aldrig mer får Sverige en regerande hertig och alla de hertig titlar som sedan 1772 tilldelats kungliga barn är rent symboliska.
Tyvärr så vart kriget segt och en ny vapenvila slöts. 1625 återupptogs kriget och den 7 januari 1626 så anföll Gustav i en blixtattack mot polackerna och genom skickliga manövrar och genom de så kallade hakkapeliternas mod och våldsamhet. (hakka pälle betyder ordagrant "slå mot huvudet" men översätts med "hugg in").
Nu vart Livland svenskt. Kriget flyttades ner till Ostpreussen. Den 7 december föddes även hans dotter Kristina Augusta precis som sin syster som dött tidigare och blev utsedd till hans efterträdare.
Inte förrän 1629 så kom man överens med Polen och Sverige fick för 6 år behålla Ostpreussen och områden vid östersjön.
Man hade fått många inbjudningar att delta i kriget men tvekat. Redan 1624 hade Frankrike, England och Nederländerna vädjat till de nordiska länderna att bilda en allians för att hjälpa de protestantiska bröderna i Tyskland. Gustav satte höga krav på att få vara med. Men Kristian som ville motverka svenskarna satte lägre krav och fick därför befälet över styrkorna. Gustav drogs sig då ur och fortsatte kriget i Livland. Kristian vart besegrad av Tilly och fick lova att inte lägga sig i Tysklands affärer mer. Nu var protestanterna besegrade i Tyskland.
Den 26 juni 1630 så landsteg den svenska armen i Nordtyskland efter ett intensivt arbete både i och utan för Sverige och en profetia hade spridits så väl att kungen själv fått höra den hemma. Profetian hade skrivits av ingen mindre än Axel Oxenstierna och hans medarbetare och handlade om "Lejonet från Norden". En samling trams och halvdunkla fraser enligt vårt sätt att se saken men ingen förstod att svensken hittat på det och folk tog den på allvar och faktiskt så lyckades Gustav Adolf fullfölja en stor del av den.
Gustav II Adolf ockuperade en hel del land vid kusten och genom en rad förhandling och rena hot så hade han samlat några allierade, där bl.a. kurfursten av Sachen ingick. Efter ett tag fick han också oväntad ekonomisk bistånd från den franske kungen. Det gjorde Loius för att han ville försvaga den Hapsburgska makten i Europa och själv slippa slåss.
Kriget i Tyskland var hårt och skoningslöst och pesten härjade och folk dog som flugor men det gick bra för svenskarna men ännu hade inget större fältslag blivit av och inga var planerade men så kom det sig att Gustav Adolf mötte den kejserliga fältherren Jean Tserclaes greve av Tilly vid Breitenfield och ett fältslag var oundvikligt. Efter en hård strid lyckades svenskarna vinna med hjälp av sin seghet och kungens nya taktik.
Kriget fortsatte och de svenska framgångarna växte och kungen kunde sola sig i omvärldens sken och Sverige fick stora inkomster från plundringen av städer och kloster.
Men en dimmig dag den sjätte november vid staden Lützen så vände lyckan från "lejonet" och under slaget där så stupade kungen.
Sagan om kungen kanske slutar där men hans livsverk. Det lade grunden till stormaktidens Sverige och även det Sverige som följde. Omvärlden beundrade honom, såväl vänner som fiender. Han var verkligen "der Löwe aus der Mitternacht", "Lejonet från midnattslandet", eller den vanliga översättningen "Lejonet från Norden"
Han är också den endea Svenska kung som fått tillägsnamnet "den store".