Albrekt av Mecklenburg ca 1338/39-1412
Svensk kung 1364–89. Han var son till hertig Albrekt II av Mecklenburg
och den svenske kungen Magnus Erikssons syster Eufemia.
Gift med Richardis av Schewerin Barn Erik.
Albrekt kallades till Sverige av en grupp stormän under ledning av riksrådet Bo Jonsson Grip
som råkat i konflikt med och avsatt Magnus Eriksson.
Albrekt hyllades i Stockholm 1363 och utropades året därpå till kung vid Mora stenar i Uppland.
Han försvarade sin ställning med stormännens hjälp mot Magnus Eriksson och dennes son Håkan,
Norges kung, som 1371 trängde ända fram till Stockholm. I gengäld tvingade stormännen Albrekt att
avlägga flera kungaförsäkringar, som kraftigt reducerade hans makt.
När Albrekt efter den mäktige Bo Jonsson Grips död försökte stärka sin ställning avsattes han,
och stormännen lierade sig i stället med drottning Margareta av Danmark.
Vid Åsle i Västergötland blev han 1389 slagen av hennes trupper och tillfångatagen.
Han frigavs 1395 mot lösen. Återstoden av sitt liv tillbringade han som hertig i Mecklenburg.
Träskulpturer från gravmonumentet
över konung Albrekt av Mecklenburg och drottning Richardis i Doberan.
Mora stenar
Stenar med bildframställning eller inskription vilka under senmedeltiden nedlades som bevis på förrättat kungaval vid Mora sten, en tingsplats på Mora äng 10 km sydöst om Uppsala. Flera av stenarna är bevarade i en på platsen 1770 uppförd byggnad. Två av dem har latinska inskrifter. Medeltidens kungar skall ha svurit sin kungaed stående på Mora sten; denna sten är nu försvunnen. Den förste kung som valdes på Mora äng var troligen Magnus Ladulås, och härifrån anträdde kungarna sin eriksgata.
