Johann Sebastian Bach 1685-1750
Tysk tonsättare, ansedd som barockmusikens främste och en av de största tonsättarna över huvud taget. Han föddes i Eisenach, blev tidigt föräldralös och uppfostrades av den 14 år äldre brodern Johann Christoph, som var organist. Själv blev han organist i Arnstadt 1703 och i Mühlhausen 1707. Mellan 1708 och 1717 var han hovorganist i Weimar. Här komponerade han främst orgelmusik och kyrkokantater, och här grundade han sin berömmelse som orgelspelare. Åren 1717–23 var han kapellmästare vid hertighovet i Köthen, som var reformert och därför inte hade större användning för kyrkomusik. Han skrev nu främst profan instrumentalmusik: orkesterverk, konserter, bl.a. de sex Brandenburgkonserterna, och klavermusik, bl.a. första delen av Das Wohltemperierte Klavier.
Från år 1723 till sin död var han kantor i Thomaskyrkan i Leipzig. Till hans uppgifter hörde bl.a. att uppföra kantater och passioner, och som brukligt var skrev han dem själv. Av de nära 300 kantaterna känner man i dag till 196. Två av hans passioner är bevarade: Johannespassionen och den mäktiga Matteuspassionen, i vars 78 nummer flera kända koraler ingår, bl.a. ”Guds rena lamm oskyldig” och ”O huvud blodigt sårat”. Av hans mässor finns endast en helt bevarad, den storslagna h-mollmässan. I Leipzig tillkom också Juloratoriet liksom andra delen av Das Wohltemperierte Klavier, ett verk som i sin helhet omfattar 48 preludier och fugor i samtliga dur- och molltonarter. Till Bachs sista, kontrapunktiska mästerverk hör Goldbergvariationerna för klaver och Musikalisches Opfer över ett tema av Fredrik den store av Preussen som Bach fick sig förelagt vid ett besök hos denne. Die Kunst der Fuge blev ofullbordat.
Bachs verk utgör höjdpunkten i en polyfon tradition som gick tillbaka ända till senmedeltidens nederländska mästare. I sin ungdom påverkades han av nordtyska orgelmästare som Pachelbel och Buxtehude. Men han fick också impulser från Italien, främst från Vivaldi. Detta bidrog till att hans kantater fick en mer operamässig uppbyggnad med arialiknande, lyriska partier. Bachs ungdomsstil var ofta djärv och fritt improviserande, men från 1710-talet blev hans stil allt mer kontrapunktiskt genomarbetad, sträng och linjär. Det var en utveckling som gick på tvären mot den framväxande, ”galanta” stilen. Bach var för den skull ingen kontrapunktisk pedant; musikantisk ingivelse, rik harmonisk fantasi och en intensiv rytmik förenas med den suveränt behärskade polyfonin. Det religiösa djupet i hans musik har gett honom tillnamnet ”den femte evangelisten”.
Redan mot slutet av Bachs levnad framstod hans musik som allt mer otidsenlig. Han uppskattades mer som organist än som tonsättare, och efter hans död glömdes hans musik snart bort. När det sena 1700-talets människor talade om Bach menade de sonen Carl Philipp Emanuel, inte Johann Sebastian. Det var först Mendelssohns uppförande av Matteuspassionen i Berlin 1829 som gav honom hans nuvarande plats som en av musikhistoriens giganter.
Bach var en ytterst pliktuppfyllande arbetsmänniska och motsvarar inte alls den romantiska bilden av ett konstnärligt geni. Sin musik skrev han ”i tjänsten”. Han var tillbakadragen och vantrivdes med den musikundervisning han gav vid den prestigefyllda Thomasskolan i Lepzig. Han fick tjugo barn i två äktenskap; flera av dem blev framstående musiker.
Huset i Eisenach där Bach föddes
Bach mest kända verk
Orkester:
6 Brandenburgkonserter 1721
F-dur, F-dur G-dur G-dur, D-dur B-dur4 Sviter:
C-dur, h-moll, D-dur,D-dur, Air på g-strängen ( ur nr 3 )Instrumentalkonserter med orkester:
Piano: d-moll, f-moll
2 piano: C-dur, c-moll
3 piano: C-Dur
4 piano: a-moll, efter Vivaldi op.3:10
Violin: a-moll, E-dur
2 violiner: d-moll (dubbelkonserten)
Violin och Oboe c-moll
Piano,flöjt & violin a-moll.Kammarmusik:
Violin och piano: 6 sonaterFlöjt och piano: 6 sonater
Viola da gamba & piano: 3 sonater
Soloviolin: 6 sonater ( partitor ):
Partita nr 2 d-moll ( därur: Chaconne )
Partita nr 3 E-dur ( därur: Preludium )Solovioloncell: 6 sonater
Piano:
Clavierübung:
6 partitor
Italienska konserten F-dur,1735
30 Inventioner,2-& 3-stämmiga 1723
6 engelska sviter
6 franska sviter 1722( Das ) wohitemperierte Clavier
48 preludier och fugor, I,1722; II,1744Orgel:
Orgelbüchlein:
46 koralpreludier 1716
Christ lag in Todesbanden
Gelobet seist du,Jesu Christ
Herzlich tut mich verlangen
Ich ruf' zu dir ,Herr Jesu Christ
In dir ist Freude
In dulci jubilo
Liebster Jesu,wirsind hier
Nun komm' der Heiden Heiland
O Mensch, bewein' dein' Sünde gross
Wenn wir in höchsten Nöten sein
Wer nur den lieben Gott lässt waltenKonserter ( efter Vivaldi )
Nr 2 a-moll
Nr 5 d-mollPassacaglia och fuga c-moll
Preludier & fugor:
a-moll
C-dur
e-moll ("lilla e-moll" )
Ess-durSonater:
Nr 1 Ess-dur
Nr 5 D-durToccator & Fugor:
C-Dur ( Toccata, Adagio & Fuga
d-mollVokalverk:
Kyrkokantater:
Christ lag in Todesbanden, Nr 4, 1724
Jesus Christus,Gottes Sohn
Jesus nahm zu sish die Zwölfe, Nr 22, 1723
Ertöt uns durch dein' Güte
Wir danken dir Gott, Nr 29, 1731
Also hat Gott die Welt geliebt, Nr 68, 1735
Mein gläubiges Herze
Gottes Zeit ( Actus tragicus ),Nr 106, 1711
Sinfonia
Wachet auf Nr 140
Gloria sei dir gesungen
Herz und Mund und Tat und Leben, Nr 147,1716
Jesus bleibet meine Freude
Ich stehe mit einem Fuss im Grabe Nr 156, 1729
SinfoniaVärldsliga kantater:
Der Streit zwichen Phöbus und Pan, Nr 201, 1731
Patron,Patron
Der zufriedengestelle Aeolus, Nr 205, 1725
Was mir behagt,ist nur die muntre Jagd Nr 208, 1716
Schafe können sicher weiden
Kaffekantat: Schweigt stille, Nr 211, 1732
Bondekantat: Mer hahn en neue Oberkeet, Nr 212, 1742Koraler:
Eine feste Burg ist unser Gott
In dulci jubilo
Lobe den Herren Water unser im Himmelreich
Magnificat D-dur, 1723Mässor:
A-dur 1737
h-moll 1733-1737Motetter:
Jesu,meine Freude, 1723
Komm, Jesu,komm
Singet dem heernOratorier:
Juloratoriet, 1734
Påskoratoriet, 1736Passioner:
Johannes-passionen, 1723 el.27
Matteus-passionen, 1729Sånger:
Bist du bei mir
Dir,dir,Jehova Ich halte treulich still
Komm,süsser Tod
Liebster Herr Jesu
O Jesulein süss,o Jesulein mildVerk för ej angiven besättning:
Kunst der fuge, 1749-50
Musikalisches Opfer, 1747
Ricercare a 6
Triosonata c-moll
