Eugen  1865–1947

Svensk prins, hertig av Närke, målare, kallad "målarprinsen", Oscar II:s och drottning Sofias fjärde son.
Han utbildades till officer men ägnade sig sedan helt åt konsten. Efter studier i Paris återvände han hem till Stockholm.
I det svenska landskapet fann han temat för sin nationellt romantiska konst. Han skildrade t.ex. dagsljus- och
sommarnattsmotiv i dekorativa målningar med en personlig, vekt lyrisk ton: Våren (1891), Det gamla slottet (1893),
Molnet (1895) och Sommarnatt (1895). Prins Eugen representerade nittiotalismen och stod Konstnärsförbundets
landskapsmålare nära.

Från 1900 var han ägare till Waldemarsudde på Djurgården, där han 1903–04 lät Ferdinand Boberg uppföra det slott
som genom testamente blev statligt museum (där är han också begravd). Där tolkade han Stockholm och stadens
natur i en mer impressionistisk anda. Senare märks ett inslag av jugend och kubism i hans måleri, men de sista
tjugo åren blev det åter mer naturalistiskt. Han gjorde åtskilliga monumentalmålningar, bl.a. till Operan,
Dramaten och Stadshuset. Känd som den frisinnade "röde prinsen" samlade han konstnärer och intellektuella i sitt hem.
Han var en betydande mecenat och konstsamlare.