Majornas IK Friidrott

 Friidrottsträning för barn och ungdom födda år 89-95.

Alla är välkomna att träna med oss oavsett om målet är att bli elit eller att bara ha skoj, må bra.

Våra träningstider är söndagar Slottsskogshallen kl. 14:30-16:00 och onsdagar kl. 18:00-20:00

Kanske är det du som tävlar i ett OS om några år om du finner det vara kul med friidrott.

Välkomna till världens bästa klubb det är vår
målsättning att vara världens bästa klubb för er.

Vi kommer att ha träning följande dagar för ungdomar.

I Slottsskogs hallen Söndagar kl. 14.30-16.00.

Just nu Slottsskogsvallen senare Friidrottens hus onsdagar kl. 18-20.

För information och anmälan ring NU !

Lars Wingfors Söndags gruppen födda år91-95.

073-6841030 OBS! ring endast kvällar o helger (mobil) eller

e-post  lars.wingfors@lerum.se .

Thomas Forsberg  onsdags gruppen födda år 89-91. Tel.073-3130660

Våra ungdomstränare är: de ovan nämnda +

 Fernando Riquelme 031-241245 fernando.riquelme@gbgds.se Ungdomar 91-95.

Nedan en som ringde på momangen !

Øivind Systad

Min träningsfilosofi

Människan är skapt för rörelse, urtidsmänniskan var tvungen att använda sin kropp dagligen för sin överlevnad.

I dagens stillasittande samhälle får man inte den mängd träning som man behöver för att må bra.

Idag behöver man använda hjärnan för att planera in den dagliga aktiviteten.  Som tränare vill jag lära ut ett naturligt och effektivt rörelse mönster, detta inkluderar hur man skall gå, springa, ligga och stå.  Jag tycker att träning skall vara roligt, man tränar för att må bra.

Tyvärr genomsyras idag idrotten och samhället av elittänkande.  Tävlingshetsen går allt mer neråt i åldrarna, barn slutar med sina idrotter för att dom slås ut vid en för tidig ålder.

Detta tänkande tycker jag är helt fel, alla skall ha en chans att idrotta utan att känna press att prestera. Dessutom kan en löpare utvecklas fram till 40 års ålder.

99,99% av alla som idrottar gör det som motionärer och det viktiga är ju att människor håller på med någon form av träning på vilken nivå det än är.  En motionär kan träna hela livet och utveckla sin kropps intelligens.

Det handlar om att känna sin kropp och må bra.

Att springa tills man dör och inte så att man dör.

 Min träningsbakgrund

År 1975, vid nio års ålder blev jag medlem i MIK.

Innan hade jag  varit med i IFK friidrott.

Majorna friidrott var en utbrytar sektion ur IFK friidrott, som gick ur klubben för att IFK satsade mest på fotbollen. Precis som om inte friidrott är den viktigaste sporten i hela världen!!!!

Min far John var löpare så det var helt naturligt för mig och min bror att börja med friidrott.

Min far kom till Sverige från Norge efter andra världskriget för att träna löpning.

Sverige var vid denna tid en toppnation i löpning.

Min far har deltagit i OS två gånger, båda gångerna i Marathon.  Första gången var i London OS 1948 (placering 7:a) och andra gången var i Helelsinki OS 1952 (placering 31:e).  Min far var aktiv löpare i världsklass från 17 års ålder, då han slog en av de bästa finnarna på 3000 m hinder men blev diskad, pga att han var för ung tills han kom tvåa i Norgesmästerskapen i Marathon vid 57 års ålder.

Min far slog också världsrekord på 30 km gång men blev diskad efter målgång då tävlingsledaren yttrade;

”Nä han måste bli diskad ingen norrman kan gå så snabbt”.  Min bror var också elitlöpare och sprang 10000 m på en bit under 30 min i college i USA vid 20 års ålder.

Själv har jag tränat löpning i hela mitt liv på motionsnivå.

Träningsdoser med 3 mil om dagen är inget för mig!!!!!  Mitt brinnande intresse för löpning visades redan i tidig ålder, när jag var 8 år var jag med och organiserade gårdmästerskap i löpning med olika distanser vi mätte ut.

Sedan kan man säga att jag i princip växte upp på Slottskogsvallen.

Vid 19 års ålder drog jag till USA för att studera och lära mig mer om träning. 

                     All American Runner 1989 i crosscountry all American är en utmärkelse jag fick när jag var en av de sex bästa terräng löparen i distriktet.

 Jag bodde i USA i 8 år och studerade Physical Education Fitness track på CSULB i 5 år.

På college var jag med i skolans friidrotts lag och terräng löpnings lag.  I USA fick jag tillfälle att träna med bl.a. Billy Konchella som har två stycken Vm guld och en bronspeng på 800 m.

Några Löparminnen

Min favorit träning är snabbdistans på 8:an i Skatås, mitt pers är 25.58 min.  Detta var 13 år sedan, tyvärr måste jag erkänna att jag är en statistik nörd jag minns alla mina mellantider från den träningen och många andra träningar jag haft de senaste 25 åren.

När jag var 18 år vann jag min första seniortävling, Vikingens nationella tävling 1500 m.

Precis vid starskottet började det att regna och hagla.

Jag blev stel som en pinne av regnet och kylan som snabbt kylde ner kroppen.

Jag lade mig sist och tänkte det här går aldrig bra.

Jag bara slappnade av och gav upp hoppet.

När det var 500 meter kvar gick jag förbi en gubbe och tänkte att jag kanske inte kommer sist iallafall.

När det var 300 meter kvar hade jag plockat in några gubbar till och då började spurten.

Jag hängde på en kille som sprang förbi mig och sög mig fast i honom. Denna kille sprang förbi hela fältet, och på upploppet låg jag först och tänkte det här är inte sant. Jag hade tre killar som flåsade mig i nacken och då var det dra på med det sista krutet.

Precis samtidigt vek sig innersulan i skon sig dubbel och hamnade i hälen och gled omkring inne i skon.

Jag tänkte att detta måste vara en historisk händelse, detta kan ju inte ha hänt en annan löpare i hela världshistorien förut.

Jag höll på att tappa skon och värre var att jag höll på att snubbla vart annat steg.

Jag vågade inte titta åt sidorna efter mina medtävlare av rädsla att tappa balansen. Min blick var framåt mitt mantra var; ”det här går aldrig, det här går aldrig”....

Ett av mina sämsta löparminnen är också det från det glada åttiotalet.  Det var i Southern California college Championship då kom jag sist i finalen på 5000 m trots att jag  sprang pers på 15.17. Jag blev även varvad av OS guldmedaljören på 3000 m hinder Julius Kariuki.

Jag var i mitt livs form, och sprang helt ensam hela loppet. När Julius varvade mig hördes endast ett mjukt tassande steg, och det hördes inte en tillstymmelse till andning. Så hemligheten bakom Kenyas löparframgångar måste vara att Kenyaner inte behöver andas när dom springer.

Det var först då jag insåg att  den enda chansen för mig att slå en löpare av Julius klass är om jag också skulle sluta andas.

Som tränare i MIK hoppas jag att kunna utveckla arena och ungdomsverksamheten.

Just nu har jag återigen fått inspiration till regelbunden träning med hjälp av

min adept Turbo Lotta som precis börjat sin medeldistans karriär. Jag hjälper

Lotta med träningen och mitt träningsprogram är att springa med  Lotta.  Jag hoppas att det dröjer ett par år innan jag får den klassiska träningslooken; flint ,ölmage och ett stort tidtagarur hängande kring halsen.