Upptecknat 1963 av Rut Lindgren,
Nordiska Museets Kulturhistoriska
Undersökningar
Meddelare: Kvarnägare (f.d) Magnus Jönsson, f. 1880 i Hälsingborg. Bebor och äger gården Ängelholmsvägen 35 i Stattena.
Kvarnen
Möllan skänkte jag till museumet. Den ska vara grå egentligen. Di har gjort fel när di renoverade henne. Där var kärnträ riktigt. Men di rev ner det allt, bit för bit. Så klädde di om henne med brädor och tjärade. Så nu är hon alldeles svart.
Omgången som var där förr, den tog vi veck, för pysarna sprang där och lekte. Det kunde vara farligt om di fallt ner.
Det är ingen riktig holländska, di är större. Hon är flytt´ hit från Värnamo, möllan. Stabbamöllorna är äldre än desse. Där var en stabbamölla vid Ringstorp, det är den som står på museumet nu.
Driften
Mest råg mol vi i möllan. Far köpte franska stenar i stället för di rhenske som var förut. Ja, bägge slagen var "flinta", men di franske di smet inte. Det blev det finaste mjöl.
För gröpje hade vi sandsten. Di stenarna kom från Höör.
3-400 kg mjöl kunde vi mala i timmen, när möllan var skarp och bra. Det var nätt man hann sätta säcken under. 50 kg i var säck var det när det var färdigmalet.
Förste tiden far var här, åseglade han inte från jul och till jul. Här var inga skogar och inga vattentorn i vägen utan möllan hon stod fritt. Mest blåser vinden från väster här oppe. Men hon gick också när den låg från norr. När det var kallt på vinteren, då knakade och sprakade det i möllan. Man fick se på molnen, när di klarnade, hur man skulle ställa henne.
Det svåraste för möllabyggarna det var att få det så vingarna tandades rätt. Jag vet bara en möllabyggmästare nu som lever, Tellström i Döshult. Men han är 84 år.
Siste tiden jag mol var där bara en vinge igen. Siste gången, det var väl 1944 eller –45, som hon gick, mol jag säd åt hästarna. Då blåste det rent farligt. Det blev bakslag, så seglet blåste av och vingen den blev knäckt.
Arbetsstyrkan
4 mölledrängar hade far förste tiden. Sen vi blev stora, så vi kunde hjälpa till, var det bara 2. Det var ju beroende av också vilken årstid det var. En mölledräng var här all tid. Men vid jul då var här mycket att göra, man körde till långt in på natten. Jag har kört bra med mjöl i min dag.
Leveranser och avnämare
Mest levererade vi till mjölhandlare Persson i Kullagatan, 15-20 säckar råg om dagen, det var det minsta.
Persson hade sitt magasin mellan Hälsovägen och Långvinkelsgatan. Persson var den störste, han levererade mjöl till alla bagarna här i stan. Konsul Olsson var spannmålshandlare, han bara exporterade. Huvudsakligen var det havre och korn han köpte opp och sålde.
Lantbrukarna här, di mol sitt mjöl och fodrade opp sin spannmål själv.
Vi vägde spannmålen och så fick di en lapp att gå ner och få sina pengar på den.
Annars mol vi mest för tull. Man kritade säcken dit spannmålen räckte opp. Sen mjölet, det blev ju mer, det föll inte så tätt som spannmålen, och det hade möllaren rätt till, det mjölet då som var ovanför strecket. Det var "för tull" det. Men var man inte så goda vänner, då satte man kritstrecket lite som man tyckte kanske.
Di räknade med förr att det blev 12 – 15 säckar säd på ett tunnland.
Mjölresor
Fyra resor om dan ner till mjölhandlaren, det var vanligt. Ibland fick det bli fem också, då fick vi skaffa extra häst.
Arbetsfördelningen
Vi var 7 syskon. Två bröder hjälpte till i kvarnen. Jag körde hästarna meste tiden, men när vi mol om natten då hjälpte jag till med siktningen.
Ända från Kullen kom di och skulle få malet. När det var som mest var där 18 i maten. Mor var duktig, det var inte många som kunde slå henne på fingrarna. Hon både bakade och slaktade och vävde.
Kvarngården
Far har byggt huset här. Han har själv ritat det. Det blev byggt 1878. Muraren skulle ha 250 kronor för han murade från foten och opp.
Far var född i Ödåkra. Han kom hit 1855 och köpte möllan. När far kom låg här en liten stuga vid muren. Där var kök och 2 rum. Det ändrade far om till tvättstuga sedan. Där potatislandet är, där låg loglängan. Där var två loggolv och körport vid sidan. När di byggde bensinstation här, då blev där en sån skakning i marken, som logen höllt på och fall, då måtte jag riva den ner. Rätt fram var här stall (i uthuset som ännu står kvar) för 4 hästar och 5 kor. 20 grisar hade vi. Och höns.
Det var stort jordbruk till. 25 tunnland arrenderade vi här runt ikring i stan. Här var 8 tunnland bakom möllan, så 10 ännu längre bort igen och 8 tunnland neråt stan. Far hade all jorden ända ner till "första boningshuset" (åkaren Nils Nilssons gård, Långvinkelsgatan 70).
Huset, kvarnen och trädgården var friköpt. Kvarnen låg på tomtöre. Så köpte far allt det andra. Här var stor trädgård. Far var mycket för alla sorters träd och blommor, fruktträd och buskar. Fick han se en växt eller ett träd han inte sett förut, då ville han skaffa det och plantera här på gården.
Brunnen
Här är gott vatten i brunnen. Mycket bättre än neri stan. Här är mycket grus ikring, då blir det alltid fint vatten. Man behövde inte komma långt ner förrän man hade vatten, runt om här, ett par meter bara. Härligt vatten var här i gruset.
Far började gräva en brunn där gröna fabriken ligger. Där var bara en grop, en tunna, men far satte stenar, 6 meter ner.
Brunnen här är över 50 meter djup, men där är bara 1 meter vatten nu. Där skulle vara 2. Men vi har inte haft nåt regn. Och far sa all tid att här blir inte regn före midsommar. Om det är aldrig så svarta moln, di går inte hit, inte före midsommar.
Jag har alltid opp en spann vatten, så får den hänga på stången (på pumpen). Så spelar vinden över det, det är litta granna järnhaltigt, men då sjunker det till botten.
Hushållshjälp
Mor var född i Filborna. Far och mor gifte sig 1878, samma år som huset blev färdigt. Innan hade far en syster här som hushållade för honom. Det var i lilla stugan jag talte om. Hon gifte sig själv strax efter och flyttade till Ängelholm.
Här var 2 pigor förr, men när mina systrar blev stora behövdes inte det. Möjligen att di lejde vid stora tvättar. Så var här många som skulle göra vid hus och kvarnvinge, vagnmakare och snickare. Så hade far 4 tunnland sockerbetor och potatisland, och när det skulle tas opp, det lejde vi till. 50 öre – 1 krona om dagen fick di.
Slakt
Det slaktades mycket här på gården också, många tusen. Far köpte opp djur, så slaktade slaktaren. Köttet blev sålt neri stan, far fick pengarna och slaktaren sin provision. På 1890-talet var här alldeles särskilt mycket slakt. Danskarna kom över med djur. Klockan 3 på natten skulle di opp och stycka, jag fick stå vid med ljus. Inte fick han nåt för det – förargelse fick han till, för han inte hållt ljuset rätt. Slaktaren hade 3 kronor för stora djur han slaktade. Det var en bestämmelse så att di inte fick föra levande djur över till Helsingör från Helsingborg.
Far köpte opp hästar med. Han for opp till Halland, till marknaderna där, med gigg. Så kunde han komma hem med 7 – 8 hästar bundna efter giggen. Dom sålde han sen med god förtjänst i stan. Men det blev slut med det. En gång köpte han en vagnhäst. Det var den vackraste häst man kunde se. Han som skulle sälja den ledde den fram och tillbaka. Ja, far han slog till. Men när han skulle därifrån stod hästen bara, inte ett steg tog den. Far försökte på alla vis, till slut sog han den ett rapp över ögonen. Sen gick hästen. Far kunde leda den och köra den hur han ville. Men vad hade han för glädje av den, när det bara var han själv som kunde få den att gå. Di kom till far och sa, vad är det för häst ni har sålt? Den rör sig ju inte ur fläcken. "Inte", sa far, "ja, nog gick den när jag hade den". Han talde inte om vad han hade gjort med hästen. Men sen sa di: "Akta er för möllaren". Efter det fick inte far såld nån häst mera.
Hemmet och de olika rummen
Matrummet
Här i matrummet var en väggfast bänk förr, utmed fönsterväggen och så i hörn mot köksdörren. Så var här ett långbord. Det blev bra nog trångt, så pigorna di fick mest stå och äta. Det tidigaste jag minns är att jag satt där som radion står och åt. Jag var bara liten då.
Ibland blev där 3 – 4 middagar. Det var eftersom arbetet var. Och så far, han satt i Välluft sparbank. Han var kamrer i banken, Pontoppidan på Fredriksdal var huvudman.
Mat
Nåt som vi hade var "snudersö". Det var salt fläsk som di kokte soppa på. Korngrynsgröt var vanligt. Risgrynsgröt var bara till helg. Alla åt ur ett fat med hornskedar. Men det ändrade mor på. Det var en dräng som snusade så det rann så lortaktig var han, mor tyckte inte om att han skulle äta med di andra. Hon skaffade mugga för mjölk och mat. Så åt alla var och en för sig.
Till middag annars kunde det vara stek, bruna bönor eller ärter. Eller "lurad sill". Det var salt till. 10 lispund lade mor in på hösten, det var inget. Man skar opp dom i ryggen, la lökskivor på och stekte på järn. Efterpå kunde det vara "varkensgröt", det var risgryn och krusbär blandat, eller krongrynsvälling eller krongrynsgröt eller saftsoppa. Det som blev över vid middan åts som kvällsmat eller nästa morgon. Mest fick det åt korngryn i hushållet. Di maldes också oppe i möllan. Då gick hon 1000 varv i minuten.
Bakning
Var tredje veckodag bakte vi. Brödet mor bakte sa di man behövde varken smör eller annat på. Sånt bröd har di inte nu, finns inte att få. Det var stora runda kakor på råg. Di grove kakorna di vägde 8 kg styck. Då var där bröd utav siktat mjöl, både sött och sursött. Brödet förvarades i källaren. Kardemumma hade mor i vetebröd, men det baktes bra till helg. – en skillingskaka, det var som wienerbröd är nu.
Filbunke
Så kärnade mor smör som ni kan va säker på var smör. Och mor satte "fillibonk". Där kom sjömän ända hit opp för att få mors fillibonk. Den åts med malen kanel på. Mor tog aldrig betalt utav sjömän, di fick det gratis. Mor gjorde den fillibonken så, att hon la lite sur grädde i botten och så hällde hon ny mjölk på.
Möbler med mera i matrummet
Stolarna kommer från Vikingsberg. Di var hos skeppsredare Banck på Vikingsberg. Det är buffelhud di är klädda med. Vävnaden ovanför dyschan har min mors mormor vävt. Buffén är från mors. Den kom för 80 år sen. Här är linneskåp. (Linneskåpet har en dörr utformad som fasaden på en chiffonjé med markerade lådor och klaff).
Glaskannan (på buffén) den fick Starke Tuves son Jöns Tuvesson på sin bröllopsdag 1750. Där står ITS, det är för Jöns Tuves Son och RAD står för Rigel Andersdotter, hans hustru, och så årtalet 1750. Starke Tuve var med 1710. Han var så stark, Tuve, så han tog två döda under var arm och bar från slagfältet, berättade di. –
På ömse sidor ovanför buffén hänger två mjölksilar av koppar, nu med spegelglas i, förr med silduk, vidare ett munkjärn t.v. av koppar och t.h. en s.k. mjölktryckare av koppar med hål i botten. M.J. kommenterar: "Di gjorde ost här till husbehov". En sprittratt av koppar ger M.J. anledning till att berätta följande: "Farfar hade rättighet till bränneri också. Han hade en gård i Ödåkra. Farfar var född i Duestubbe i Ödåkra. 16 skilling kannan kostade brännvinet då. Farfar hade vattenmölla för eget behov".
På buffén står ett fyrkantigt krönt kopparmått: "6 såna mått fick möllaren av en tunna spannmål. Säden lades i måttet när den var hel, innan den var malen. Den som krönt måttet var kusin till far". På måttet står:
I matrummet var en stor järnugn förr. Den värmde i dagligrummet också. Där var lucka mitt på som man kunde öppna och värma maten på ringar.
Här är källare under matrummet.
Dagligrummet
Morfar fick gjort två stolar, en åt mormor och en åt mor. "- Den ena av dessa stolar, en karmstol med stoppad sits, står i dagligrummet vid dörren till sängkammaren.
Sängkammaren
En imperialsäng upptager stor plats i det lilla rummet. Den är placerad rätt ut från väggen och ej hopskjuten.
Salen
Soffan kom med min mor. Chiffonjén fick min morfar, snickaren var skyldig morfar pengar. Så kunde han inte betala i pengar utan bad om han kunde få lämna chiffonjén i stället. Stolarna hör tillsammans med soffan, di ska följas åt. Bordet var fars. Di stolarna (med högre rygg) skaffade mina systrar. Emman blev köpt dör en 50 – 60 år sen. (Soffan med tillhörande stolar är klädd med grön ylledamast.) På väggarna brunådrade tapeter.
Gästrummet
Röda soffan stod på gästrummet. Den kan man slå ned så det blir två bäddar. (Soffan är klädd med plysch mönstrad med jugendblommor.) Mina systrar bodde där i gästrummet, di var blinda båda innan di dog. Di var äldre än jag. Den ena hade bältros i 11 år. Jag skötte dom. Det var ju ingen annan. Jag lagade mat också. Det gick bra, di fick säga hur jag skulle göra i början, sen sa di att di kunde inte göra bättre själv.
(Om den byrå som står i rummet:) Den breda lådan, den var för deras huvudbonader. Di var ju stärkta, där kunde di stå rätt opp.
Köket
I köket står en stor järnspis, en "Huskvarna nr 109". Den sattes in för c:a 50 år sedan. "Jag bakade själv allt mitt bröd i den spisen." För övrigt är där en vedlår, ett fällbord och diskplats.
Huset och omgivningen
När far byggde huset, ville han ha allt rejält. Man ser karmarna i fönstren och allt sånt, där är byggt utav eke. Låsen här, di är från det huset blev byggt (låsen är av empirtyp). Men far hade aldrig den dörren låst (ytterdörren), varken dag eller natt.
Jag har inte lett in vatten och avlopp. Jag funderade på det, för några år sen, men det skulle kosta 4.000. Det tyckte jag var för dyrt. Det går bra så här.
Här var ingenting byggt förrän vid första boningshuset. Åt andra hållet låg Bergagården, där Husarkasernerna ligger nu, det var allt. Sen här mitt över var ju Fredriksdal, så här var statfolk från Fredriktsdal som bodde en del utåt Bergagården.