Sverige är med i EMU
Huruvida sverige ska gå med i EMU eller ej är ganska ointressant, för vi är redan med.
Sverige gick med i EMU den 1 januari 1995, dvs i samma stund som vi blev medlemmar i
den Europeiska Unionen. EMU är dock uppdelat i tre etapper, den första startade 1990
och den andra startade 1994. Det som i dagligt tal kallas för EMU är alltså i själva
verket EMUs tredje etapp. Det är i den tredje etappen som det, för den vanlige
medborgaren, mest uppenbara sker. Den gemensamma valutan introduceras. Den tredje
etappen startade under 1999 och ska den 1 januari 2002 resultera i att den nya valutan,
euron prånglas på papper. (Euro uttalas med "v" istället för "u" eller som euro i början
på europa, dvs det uttalas ej som i eurodisco. I tyskland uttalas det som oyro som i
ordet toy)
Sveriges riksdag beslutade i slutet av 1997 med stor majoritet att sverige ej skulle vara
med i EMUs tredje etapp från starten. Bara moderaterna och folkpartiet ville att vi skulle
vara med från början.
EMU är en ursäkt för nyliberal politik
EMU är både ett ekonomiskt och politiskt projekt. På den ekonomiska fronten är det
som bekant den gemensamma valutan som är viktigast. På den politiska fronten händer
det betydligt mer. Till EMUs tredje steg hör nämligen de så kallade
konvergenskriterierna. Dessa kriterier är av varianten nyliberal tvångströja. Det
ska skäras ner i det offentliga, inflationen ska ner och så vidare. Sveriges
socialdemokratiska regering har genomfört denna borgerliga politik med beröm godkänt.
Vi har skurit ner i det offentliga mer än i något annat EU-land. Inflationen har
bekämpats så överdrivet att landet stundom har drabbats av deflation. Undertiden
detta har hänt så har det blivit en hög arbetslöshet. Det brukar vara konsekvensen av
överdriven inflationsbekämpning och har varit det även nu. Den senaste tiden har dock
arbetslösheten gått ner något, det går så att säga bra för Sverige. EU-ekonomerna höjer
dock ett varnande finger eftersom låg arbetslöshet är en möjlighet för facket att avtala
om högre löner. Löneökning leder nämligen enligt dessa herrar till inflation, vilket
skulle äventyra Sveriges EMU-inträde.
Att EMU i första hand är ett politiskt och inte ekonomiskt projekt visade sig, lite
överraskande tydligt, när en stor enkätundersökning gjordes kring sveriges
"ekonomielits" (professorer i nationalekonomi samt chefsekonomer på arbets- och
finansmarknaden) åsikter kring EMU. Trots att enkäten fokuserade på de ekonomiska
argumenten kring EMU svarade många att deras ståndpunkt till EMU var politiskt grundad.
Bl.a. påpekades det att EMU var tveksamt ur ekonomisk synvinkel, men var en oundviklig
del av EU-medlemskapet och på så sätt politiskt viktigt.
Den enda vägens politik
Som ett steg i anslutningen till EU blev den svenska Riksbanken fristående i slutet av
1998. (Riksbanken är de som styr penningpolitiken i det här landet. Det gör man inte
längre främst genom att trycka pengar, utan att höja och sänka räntan). Poängen med
Riksbankens frigörelse är att penningpolitiken ska stå fri från politiker och kortsiktiga
populistiska intressen. Man kan även uttrycka det som att Riksbanken ska stå fri
från allt demokratiskt inflytande. (Läs mer om problematiken som uppstod när finansministern
uttalade sig som sveriges penningpolitik >>)
(Varför ska då ekonomin vara fri från demokratin kan man fråga sig. En anledning är
att ekonomerna anser att ekonomi är för komplicerat för vanligt folk att förstå och
att ekonomi bara kan tolkas på ett sätt och demokratin av den anledningen är helt
onödig. Nu är det givetvis inte så att ekonomi bara kan tolkas på ett sätt och att
det bara finns en ekonomisk politik att följa utan flera. När man gör riksbanken
fristående och ger den de uppgifter den fått, så har man helt felaktigt avpolitiserat
ekonomin och instiftat permanent borgerlig politik.)
Om sverige går med i EMU fullt ut kommer den svenska Riksbankens uppgifter att flyttas
över till den Europeiska CentralBanken, ECB. Riksbanken kommer dock formellt att finnas
kvar, bland annat för att verkställa ECBs beslut. Den verkliga makten och de viktiga
besluten kommer alltså att fattas centralt i ECB, långt från de som berörs av besluten.
Den största anledningen till att vara skeptisk till EMU är, enligt oss, den demokratiska
urlakning som projektet innebär. Makten flyttas allt längre från folket, och insynen
försämras.
Den sjunkande euron
Ett argument som använts på vänsterkanten för EMU är det skulle vara ett hinder mot
valutaspekulation. I EMUs regler finns det dock uttryckliga förbud mot varje försök
att hindra kapitalets fria rörlighet, ett hinder mot spekulationen utgör EMU alltså
inte. Likaså finns det inget som tyder på att en stor valuta, såsom euron, skulle vara
stabilare än små. Faktum är att under de senaste tio åren har den svenska kronan (eller
"skvalpvalutan" som Carl Bildt uttryckte det) hållt sig lika stabil som de stora jättarna
dollarn och yenen.
Förhoppningarna på euron var mycket stora inför starten i början av 1999. Experterna
menade att en stark valuta hade fötts, men riktigt så var det inte. Sedan starten har
euron fallit mot alla betydande valutor, och även mot den svenska kronan. Man kan alltså
säga att sverige än så länge tjänat på att stå utanför EMUs tredje etapp.
/ Jonas Lindkvist & Daniel Nilsson
Här hittar du fotnötter och överklass >>
Läs även daniels artikel "spelet om EMU" >>
Denna artikel är även publicerad i SUFs tidning Direkt Aktion
