| Jag läste för en tid sedan i en dagstidning om en brittisk
politiker vars parti nyligen kommit till makten. Medan man gjorde intervjun
promenerade man omkring i politikerns hem-stad. Plötsligt stöter
man på en hemlös man varpå politikern kläcker
-Vi ska se om vi inte kan göra något för dem ockå. Detta upprörde mig väldigt, inte att man ”skulle vidta” politiska åtgärder, utan att vi lever så långt ifrån det verkliga livet. Mannen som satt framför honom var inte en människa, den var en minus-post i den stora vårbudgeten. Istället för att bjuda hem den hemlösa på en tallrik soppa (vilket han uppenbarligen politikern hade råd med) och ge honom en hel tröja så tröstar han honom med att ”vi ska se vad vi kan göra”. Det är dags att börja leva verkliga liv tror jag, inte dölja allting bakom siffror.  Parallellerna
till världens fattiga är ju också uppenbara, 1/5 av jordens
befolkning använder 4/5 av dess resurser. Hur kan detta fortgå?
Är vår femtedel (vi i Sverige tillhör med råge den
rika femtedelen) verkligen så elaka? Nej, vi är inte så
elaka, men vi har döljt de riktiga behoven av mat, vatten, husrum
och kärlek bakom siffror (pengar). Det blev helt plötsligt svårare
att se att vi hade tillräckligt, istället fick vi helt plötsligt
för lite, vi måste ha mer! Förr i tiden kunde man skylla
på att vi inte kunde se och därmed inte uppfatta allt lidande
”på andra sidan jordklotet”, det argumentet fungerar inte idag. Dagens
informationsteknologi har gjort det möjligt att se vilket hörn
av jorden som helst inom bråkdelen av en sekund.
Och ändå gör vi ingenting åt det. Vad beror det på? av daniel
|