EFTER DENNA DEFINITION är det nästan svårt att se att fackförbund kan vara så olika som de faktiskt är. Låt oss börja med att se till vad det finns för likheter / skillnader mellan LO:s och SAC:s faktiska målsättningar. 
 På LO:s hemsida kan man läsa att organisationen
· ska tillvarata LO-medlemmarnas intressen inom arbetslivet, näringslivet, politiken och samhället i övrigt;
 · vill ha en samhällsutveckling där de viktigaste målen är full sysselsättning, ökad reallön, rättvis fördelning, rättigheter och utveckling i arbete, jämställdhet mellan kvinnor och män samt en stark demokrati;
· förändrar arbetslivet och samhället genom att hävda löntagarnas rättigheter, utveckla formerna för inflytande och demokrati samt motverka de krafter som vill öka klyftorna mellan människor. Sammanfattningsvis kan man säga att LO har för avsikt att skapa trygghet för sina medlemmar, både på arbetsmarknaden och i samhällsutvecklingen.
SAC har ett klart politiskt mål. Målet förklaras i första punkten i principförklaringen: "Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC, är en syndikalistisk arbetarrörelse vars mål är att förverkliga den frihetliga socialismen. Under denna övergår produktionsmedlen i allas ägo och förvaltas av de arbetande. Därigenom skapas förutsättning för ett klasslöst samhälle." De vill skapa ett nytt samhälle där de som berörs av ett beslut får vara med och besluta. De betonar individen och den lilla gruppens fria vilja. De tycker att man ska bygga på frivilliga sammanslutningar istället för att styras uppifrån.
  De båda målsättningarna är högt ställda och svåra att nå. För att nå sina mål har förbunden valt att strukturera sitt sätt att arbeta på två skilda sätt. 
 När det gäller att organisera arbetare finns det två huvudinriktningar, industriförbund och yrkesförbund. Yrkesförbunden organiserar arbetare efter yrke. Industriförbund organiserar alla som arbetar på samma arbetsplats. På arbetsplatser där många olika yrkesförbund verkar kan det vara svårt att samordna alla arbetare på arbetsplatsen, något de kritiserats för. Kritik har också riktats mot industriförbund då de har svårigheter att företräda en viss yrkesgrupps frågor.
 Yrkesstolthet och yrkesgemenskap gjorde att LO i början lyckades bäst med yrkesförbund. LO har sedan utvecklats från yrkesförbund till industriförbund. Tyvärr organiserar LO inte alla arbetare vilket ibland resulterar i förvirring på en arbetsplats med flera fackförbund representerade. LO organiserar de arbetare som arbetar med kroppen, men då detta håller på att bli en allt mindre del av folket håller gränserna på suddas ut. Varför LO inte organiserar alla löntagare är en fråga om historik och yrkes / klassgemenskap.
 För närvarande är 19 förbund anslutna till LO. Det är förbunden som bygger upp LO. Förbunden har sina egna stadgar och skulle kunna studeras var för sig. Förbunden väljer ombud till kongressen som är LO:s högsta beslutande organ. Kongressen hålls var fjärde år och på den bestäms stora principiella frågor samt vilka som ska vara med i landssekretariatet. Mellan kongresserna bestämmer representantskapet som sammanträder två gånger om året. Både till kongressen och representantskapet väljs antal representanter i förhållande till förbundets storlek. Landssekretariatet, som träffas varje vecka, är LO:s styrelse.
 SAC anser att den avgörande motsättningen under kapitalismen står mellan den klass som äger produktionsmedlen och den klass som utför det värdeskapande arbetet. Arbetarna har det gemensamma intresset att produktionsmedlen ska övergå till arbetarna, dvs att industrierna ska övertagas av arbetarna. Industriförbund är då givna. Ska arbetarna styra över sin egen arbetsplats så är det ganska uppenbart att de måste vara med i samma organisation. SAC organiserar alla löntagare. Alla som på något sett deltar i produktionen. Spelar ingen roll om de är tjänstemän, akademiker, arbetare eller rent av arbetslösa. Man anser att alla behövs i ett samhälle. SAC:s organisation är uppbyggd för att kunna ta över landet och driva det federativt. 
 För att kunna genomföra detta har SAC valt att använda sig av en dubbel organisation: Arbetarna delas dels in i olika LS ( Lokal Samorganisation ) beroende på var de bor, till exempel Norrköpings LS, och dels beroende på vilken bransch de tillhör. Varje LS har egen bestämmanderätt inom de gemensamt beslutade ramarna. Flera LS bildar tillsammans ett distrikt.
 En viss bransch inom ett område bildar en så kallad sektion. Flera sektioner kan tillsammans bilda ett syndikat, som i sin tur tillsammans med andra syndikat kan bilda en federation. En federation kan jämföras med en fackförening inom LO, dvs en landsomfattande organisation som företräder alla inom en bransch i hela landet. Både syndikaten och federationerna är egenbestämmande i sina angelägenheter.
 De båda grenarna bildar SAC. SAC har en kongress som hålls vart fjärde år. Representanterna utses från LS:ena och tar hänsyn till dess medlemsantal. På kongressen utses de som ska bilda Centralkommittén (CK) där sitter 11 ledamöter och har hand om SAC:s fortlöpande beslut. Om det måste fattas beslut av principiella eller ekonomiska arter utlyses en omröstning där alla SAC:s medlemmar får rösta, ett så kallat referendum. Fortlöpande frågor, som kräver en kortare tidsaspekt, tar det så kallade Arbetsutskottet ( AU ) hand om. Där sitter fem ledamöter, som utses av kongressen. 
 För att undvika att de styrande tappar kontakten med arbetarna samt att de styrande ska styra i egenintresse, finns en regel som säger att ingen som är anställd vid SAC får delta i kongress, CK eller AU. Alla representantposterna ska cirkulera inom gruppen - allt för att undvika ett elitstyre.
  För att arbetstagarna ska få sin röst hörd gentemot arbetsgivarna måste fackförbunden ibland utföra åtgärder. Vem är det då som bestämmer om avtal och när man får inta stridsåtgärder? 
 Om ett förbund inom LO vill strejka går de i första hand till förbundsstyrelserna, som i sin tur fastslår huruvida det är lämpligt. Om strejken berör mer än 3% av medlemmarna i förbundet eller hotar mer än 3% om lockout måste den först godkännas av landssekretariatet. Likaså om den berör vitala delar av samhället.
  I SAC är, som tidigare nämnts, varje LS självbestämmande och kan därmed själva avgöra om de vill ta ut arbetare i strejk. Varje enskild arbetsplats får dessutom själva gå ut i strejk när de vill. De måste dock underrätta sitt lokala LS. LS:et beslutar i sin tur om huruvida de ska få konfliktersättning från den lokala stridsfonden. Efter en vecka kan LS få konfliktersättning från SAC:s centrala stridskassa. Det är de på arbetsplatsen som avgör när de vill sluta sin konflikt. Ingen på en "högre" nivå kan hindra en arbetsplats från att strejka.
 En annan åtgärd som är möjlig att använda sig av för att nå resultat är att samarbeta. LO har valt att samarbeta med SAF ( Svenska Arbetsgivareföreningen ) såväl som Socialdemokraterna, vilket kommer att ordas om senare. LO:s samarbete med SAF går i princip ut på att man en gång om året sluter ett avtal vari det fastställs vilka fördelar, främst lönefrågor, arbetarna ska få för att inte strejka. Denna förenkling är vad man kallar för ett kollektivavtal.
 SAC tycker inte om detta av främst två orsaker. De tycker att man då räknar med en övertygelse om att arbetarna och arbetstagarna har gemensamma intressen; "arbetsfred" och en ostörd produktion. Det vill säga att allt löses i harmoni med jämnstarka parter. SAC har en helt annan syn. Kapitalism är ett förtryckande system och måste krossas och då är inte samförstånd med dess förvaltare ett alternativ eller ens önskvärt. Kampen ska fortgå tills den är vunnen. De avtal som LO skriver med SAF som bland annat innefattar fredsplikt är att sälja arbetarnas handlingskraft. SAC anser att vägen till den frihetliga socialismen sker genom direkt aktion, handling utan ombud. Genom strejker, bojkotter, sabotage och ockupation.
 LO har ett öppet samarbete med Socialdemokraterna. Det skiljer sig från alla  andra fackföreningar i Sverige. Samarbetet har pågått i många år och är väl inrotat. Ett exempel på samarbete gick ut på att om LO ett år gick med på att sänka sina krav skulle regeringen i sin tur vidta sådana åtgärder att arbetarnas reallön ökade. 
 SAC i sin tur tar avstånd från politiska partier. De förbjuder inte några medlemmar att ingå i politiska partier men de vill absolut vara fria från allianser. SAC ser den fackliga kampen över den partipolitiska. Många inom SAC ser parlamentarismen som "för lite" demokratisk. I många områden har parlamentet inte någon verkan. Punkt fyra i principförklaringen tar upp detta på ett bra sett: "Det borgerliga demokratibegreppet begränsas till det politiska livet. SAC vill ersätta den partipolitiska parlamentarismen med en verklig demokrati som också innefattar de ekonomiska, industriella och kulturella områdena. Ett frihetligt socialistiskt samhälle kan endast skapas av folkets flertal under hänsyn till dess minoriteter. De hittills vunna demokratiska fri- och rättigheterna måste därför försvaras och utvecklas."
 SAC vill arbeta utanför parlamentet. De ser parlamentet som en demokratisk diktatur. Man har bytt ut envåldshärskaren eller enparti styret mot parlamentet. Själva styrelseformen har inte ändrats. Ett samhälle blir mer demokratiskt om fler får vara med och bestämma.
 SAC vill att individen ska kunna påverka sitt liv i så stor utsträckning som möjligt. Därför vill SAC ha små enheter med självstyre där man har större inflytande. Decentralism är viktigt för att en ökad demokrati. Som sagt anser SAC att frivilliga sammanslutningar är bättre än att allt ska styras uppifrån.
 För övrigt har LO fått stor kritik av sina medlemmar för att interndemokratin inte fungerar som den borde. Medlemmarna har för lite att säga till om. Vidare har SAC många gånger kritiserats för de bryska metoder man använder för att nå sitt mål.
 Sammanfattningsvis kan man säga LO och SAC på det stora hela har samma grundläggande målsättning, båda vill skapa trygghet och välgång. Organisationerna och deras metoder skiljer sig dock som vi sett markant. SAC gör anspråk på att förändra hela samhället, medan LO nöjer sig med att sluta avtal med arbetsgivaren. LO tar vad de får, medan SAC äter hela kakan. Att äta hela kakan är dock inte så lätt när man är ett så litet förbund...