DET FINNS NÄMLIGEN ett antal inbyggda systemfel i vårt samhälle. I vårt slutna system, även kallat jorden, finns en viss begränsad mängd energi. Denna energimängd kan i princip förändras på två sätt; solenergi kan tillföras och energi i form av värme kan bortföras. Energin kan alltså inte förstöras. När vi “förbrukar“ energi genom att t ex tända en lampa med elektricitet från ett vattenkraftverk har vi inte förstört själva energin utan kvalitén på energin. Vatten beläget uppe på ett berg har en hög lägesenergi, när vattnet sedan runnit ner i dalen är lägesenergin i princip noll, vi har alltså förbrukat kvalitén på energin. För att vattnet ska återfå sin höga lägesenergi måste vattnet transporteras upp på berget igen. Det normala är att solen värmer vattnet som avdunstar till små vackra moln som sedan släpper sitt regn på just berget i fråga, dvs energi tillförs utifrån. Om vi inte hade solen som ständig energikälla utan jorden vore ett verkligt slutet system skulle historien bli lite mer komplicerad. Vi tänker oss att någon vänlig själ valt att “lägga på locket“ runt vår jord, dvs ingen energi kan tillföras utifrån och ingen energi kan bortföras från vårt system. Då skulle någon tvingas att bära upp vattnet upp på berget för att sedan utvinna energi i vattenkraftverket, problemet med detta är bara att det går med förlust. Personen som bär upp vattnet förbrukar mer energi än hon lyckas utvinna i vattenkraftverket. Detta beroende på att energi försvinner i form av värme. Likaså har personen för att få ork till arbetet satt i sig en stadig lunch bestående av högkvalitativ energi, dvs energi sammanförd av solen till kanske en smaskig björnbärspaj, den energi kommer sedan ut från personen som lågkvalitativ energi, värme. Hur ska vi nu kunna göra nya björnbär utan solenergi? Tänd en lampa säger något smartskaft, visst, men vad drivs den av? En oljedriven elgenerator kanske? Det är samma sak som gäller här; högkvalitativ energi sammanfogad av miljontals års solenergi sprids ut till lågkvalitativa molekylsopor. Till slut blir det bara ett sammelsurium av utspridda molekyler kvar i jordens atmosfär. Inga föreningar med högt energiinnehåll, inga samlade depåer av ett visst ämne, allting är utspritt tillbaks till den gyttjiga ursoppa vi läst om i skolböckerna. Att “lägga på locket“ på jorden är alltså ingen bra idé. 

VAD JAG FÖRSÖKER PÅVISA är hur felaktigt vi ofta använder högkvalitativ energi i dagens samhälle. Högkvalitativ energi som t ex ström använder vi ofta för att värma upp våra hus, den här energin borde istället användas exempelvis till elbilar. Lågkvalitativ energi, dvs värme, gör vi precis tvärtom med, den låter vi ofta sippra bort istället för utnyttja den till exempelvis uppvärmning. Ett tredje exempel är oljan som vi idag slösar som bensin och eldningsolja istället för att använda den till fiffiga plaster och nödvändiga läkemedel.

RESONEMANGET OM ENERGI kan överföras till de flesta områden där ordet “miljö“ nämns. Ta t ex vår kära källsortering, många är vi som försvarar den, men de som kritiserar den skriker oftast högst (hur medierna väljer sina nyheter kan vi ta någon annan gång). Låt oss följa ett papper från vagga till grav (pappersåtervinningen är ju en av de fraktioner som är populärast att kritisera). Trädet fälls i en av våra gröna lummiga skogar och transporteras (på lastbil) till ett pappersbruk. Cellulosan omformas till vita A4-ark och säljs till dig. När du sedan känner dig färdig med det här pappret, så har du förhoppningsvis redan använt båda sidorna, återanvändning är nämligen alltid bättre än återvinning, så lägger du pappret antingen i skräppåsen eller i pappersinsamlingen. Valde du skräppåsen är pappret på väg (i lastbil) mot förbränning just nu, dvs man omformar den högkvalitativa energin, som bildats genom ca 50 års solljus, i pappersfibrerna till lågkvalitativ värme. Efter förbränningen är det upp till naturen att ta hand om molekylerna, samla ihop dem och foga dem samman till nya stolta träd som vi kan välta pånytt. I den andra varianten, pappersåtervinningen, återvinns istället pappersfibren ca 5 gånger, dvs den högkvalitativa energin degraderas inte förrän det är nödvändigt. På så sätt sparar man energi, även om det kan bli lite onödiga transporter så länge källsorteringssytemet ännu är ungt. Många undersökningar har gjorts om källsortering verkligen sparar energi, men de har oftast varit mycket bristfälliga och utförda med siffror som inte stämmer med de svenska förhållandena. Nu så har dock Naturvårdsverket (www.environ.se) utfört en studie på de svenska källsorteringssystemen, och visst kom man fram till att det sparar energi, och då är transporterna inräknade. 

DET HÄR MED OLIKA KVALITÉER PÅ ENERGI är inga revolutionerande nyheter. Det är känt sedan länge. Men man kan behöva en påminnelse då och då. Media tycker nämligen om att visa miljöproblemen som något extremt komplicerat som inte ens forskarna själva förstår sig på, så är det inte, ingenting är egentligen mer logiskt. Det enda som behövs är lite vanlig eftertänksamhet. 

inspiration: ‘Den Naturliga Utmaningen’ av Karl-Henric Robert, www.detnaturligasteget.se