HÖGERN Å ANDRA SIDAN hävdar övertygat (men föga övertygande) att de som inte gillar marknadsekonomi och tillväxt inte heller tycker om själva livet. - Att miljövänstern har som högsta mål att göra alla lika fattiga.
Inget av dessa alternativ är givetvis rätt. Varken högern eller vänstern vill utrota allt liv på jorden. Båda falangerna vill så vitt jag vet ha en utveckling i samhället. Måhända att miljövänstern prioriterar hållbar miljömässig och social utveckling och högern betonar vikten av ekonomisk tillväxt som eventuellt i slutändan skulle kunna vara vägen till miljömässig och social utveckling. 
Oavsett vad opinionen vill så har Sverige ett tillväxtdepartement och en allmän mobilisering för att säkra tillväxten. Ekonomisk tillväxt och expansion är kapitalismens hörnsten, så visst kan mobiliseringen förstås.
Världsbanken har pekat på några rättigheter som kan riskera tillväxten. Några av dessa är föreningsfriheten, rätten att organisera sig fackligt, jämställdhet och  förbud mot barnarbete och eftersom tillväxten är helig kan detta offras. Lite får var och en bidra med.
I Sverige visar sig  tillväxtnojan med uttalanden som Mona Sahlins "Om arbetsrätt eller lönebildning utgör hinder för tillväxten, så kan vi inte bara sitta still. Något måste göras." Vad detta något är kan man gissa sig till. Nu till exempel ses kollektivavtalen igenom för att stärka tillväxten.
Det kanske ska tilläggas i all kritik att länder som fått låg eller minskande tillväxt faktiskt har fått ökad arbetslöshet och fattigdom.
Det låter ofta som om tillväxten i sig utplånar vår jord. Detta stämmer inte. Teoretiskt i alla fall. Miljöfarlig verksamhet gynnar tillväxten, men det gör miljövänlig verksamhet också (fast gärna inte lika mycket). Det är därför inte helt korrekt att hävda att ekonomisk tillväxt nödvändigtvis är ett hot mot framtida generationer. 
I praktiken är teorin densamma, fast inte lika fin. Ekonomiskt tillväxt ÄR ett hot mot en hållbar utveckling. Den fundamentalistiska tron på tillväxt har blivit ett självändamål. För att hålla den heliga tillväxten så hög som möjligt skövlas naturen oundvikligt. Så är det tyvärr. Inte för att det behöver vara så, men så länge tillväxt mäts i det otympliga måttet BNP tror jag att det kommer att fortsätta vara så.

Den rättvisa tillväxten

MAN SKULLE KUNNA TÄNKA SIG att om alla länder skulle få lika mycket tillväxt slipper vi snart både fattigdoms- och miljöproblemen.

Man skulle också kunna tänka sig att det inte är så.

Brundtland-kommissionen för miljö och utveckling har föreslagit en global tre procentig tillväxt. Rättvist, lika för alla länder. Tre procent tillväxt.
Det första året skulle det ge 3,6 dollar mer per person i Etiopien och 633 dollar i USA. Efter tio år skulle den årliga treprocentiga tillväxten ge etiopiern 41 dollar mer att leva på. För jänkaren skulle motsvarande vara 177 gånger mer (177 gånger mer makt), nämligen 7257 dollar. 

Jag behöver kanske inte summera att det inte känns som om tillväxten är lösningen på fattigdomen.