Det hela grundar sig inte främst i att vi har det så bra, utan i vad 
som har kommit i dess spår; överdriven auktoritetstro och central-
isering.
 Auktoritetstron är det som nöjer oss vid demokrati var 
fjärde år; det som gör att vi kan luta oss tillbaka och gotta 
oss i den låga inflationen och tillväxten; det som säger 
att de folkvalda är de som kan allt bäst och det som 
hindrar oss från att ifrågasätta en beslutspyramid.
 Man skulle nästan kunna tro att centraliser-
ing är historiens nyck. I takt med att pyramider 
blir större och större växer också dess skugga, 
alienationen och passiveringen. Det är inte 
lätt att påverka en institution som är omöj-
lig att greppa och orubblig i sin storlek. 

Det är i och för sig skönt att inte 
behöva bära sig åt så mycket, men 
utan aktivt engagemang kommer 
demokratin urholkas och när 
samhället blir apatiskt får 
det automatiskt totalitära  
förmyndardrag.  Det är 
faktiskt upp till var 
och en att försvara
 demokratin (vil-
ket betyder folk-
styre) Det är 
inte statens 
eller mark-
nadens 
ansv-
ar.
 
 

Tänk på det här och begrunda dess motsatser, decentralisering och  avskaffandet av auktoriteter. Det låter enkelt, till och med naivt…