Upprustning har länge tjänat som en metod att på kort sikt lösa konflikter. Nu är kanske upprustningen i sig ett av de största hoten för världssäkerheten. 

Kapprustning 
Med kapprustning menas att två länder upprustar ikapp. Situationen blir som en dragkamp, ingen av nationerna vågar sluta rusta i rädsla för att motståndaren ska få överläge. Det mest kända exemplet på kapprustning är terrorbalansen mellan USA och Sovjetunionen. 

Denna metod för att behålla freden är lika dum som den låter. Den ovannämnda terrorbalansen är ovanlig på det sättet att majoriteten av kapprustning annars brukar sluta i krig. Se tabell. 
 
 

	kapprustning	icke kapprustning	summa
kriser som resulterade i krig	23	3	26
kriser som ej resulterade i krig	5	68	73
summa	28	71	99

 Av de 28 kriser som föregicks av kapprustning 1816-1965 ledde 23 st till krig. (Korrigerad tabell ur Svante Karlssons Freds- och konfliktkunskap. Tabell 4.1. sid 99.) 

Det bästa sättet att undvika krig i internationella kriser är således inte att kapprusta för krig Trots detta fortsätter vansinnet. Pengar som kunde läggas på att konstruktivt försvara mänskliga värden läggs i stället på vapen. I sverige läggs det ner dubbelt så mycket pengar på försvaret än på sjukvård, hälsovård och socialomsorg. Varje år går nästan 5000kr per person till försvaret.