Bild: Lisa Selin, Nerikes Allehanda   Sandras bravader Senast uppdaterad 1999-07-18 [1997] [1998] [1999]	Kort om Sandras födelse och tiden efter
	Graviditeten
	Sandra föds
	Vår dagbok från avd 35
	Sandra kommer hem
	Sandras Bravader
	Vikt- och Längdkurva
	Fotoalbum första året
	Fotoalbum andra året
	Fotoalbum tredje året
	Länkar
	Gåvor & Lite smått & gott
	Sandras kusiner
	WebRingar
	Läs i vår Gästbok
	Skriv i vår Gästbok

970113 Sandra föds

970215 Sandra väger 1000 gram

970406 Sandras beräknade födelsedatum

970409 Sandra skrivs ut från neo och kommer hem

970601 Sandra skrattade högt

juni 97 Sandra vände sig från rygg till mage, upptäckte sina händer och började sträcka sig efter saker

970804 Sandra vände sig från mage till rygg

970918 Sandra fick sin första tand

971002 Sandra upptäckte sina fötter

971126 Sandra satt utan stöd

"Tick-Tack" är Sandras favoritsaga. Den är skriven av Lena Andersson och handlar om Grisen, Elefanten, Ankan och så Kotten såklart. Ur-go´bok utgiven av Eriksson & Lindgren 1996.

980112 Sandra tog sig fram hasandes på mage och fick sina första skor

980113 Sandra fyller ett år, väger 6 kg och är 66 cm lång

980221 Sandra lärde sig att klappa händer

Feb-mars Sandras första ord: pappa, mamma, bajs och kaka. Det elementära först!

Mars -98 Det där enormt söta Pekfingret kommer fram. Överallt finns fantastiska saker att upptäcka; "Titta", "Titta DÄR!"

980406 Sandra reste sig upp själv i spjälsängen

Maj -98 Sandra kryper & klättrar & är överallt!!!! Har lärt sig att säga Kisse, "Papp"(=knapp), Bilen, Klocka och lär sig ständigt nya ord…Hjälp! Vår lilla baby-flicka håller på att bli stor!

Juli -98 Sandra "sjunger" och gör rörelserna till Imse Vimse Spindel, "sjunger" även andra egna kompositioner…dansa har också blivit roligt enligt Sandra

12 augusti -98 Sandra ska ut i världen på egen hand utan mamma och pappa, hon börjar på Dagis!!

September -98 Sandra börjar bli lite stadigare och tuffare och nöjer sig äntligen med att bara hålla i en hand som stöd när hon går…med lära-gå-vagnen vågar hon sig till och med på att springa - och fort går det!!!

1 oktober -98 Sandra gör sitt första tandläkarbesök och är jätteduktig med att gapa,…mamma är alldeles förstummad J . Tandhygienisten är nöjd med Sandras alla 16 tänder. Bara de två framtänderna är lite skadade och sköra vilket tros bero på en tidig infektion i "fosterstadiet".

28 oktober -98 18-månaders-kontroll hos dr Magnus på Barnkliniken…ja, efter korrigerad ålder förstås även om inte det heller stämmer riktigt på pricken. Nåja, mamma och pappa fick ställa alla sina miljoner frågor och funderingar. Smal? Njae, inte tyckte doktorn att Sandra var speciellt rund inte (7800 g) men alldeles tillräckligt och lång hade hon ju blivit (75 cm) vilket var viktigast enligt doktorn. Koll av Sandras ordförråd gjorde dr Magnus mycket imponerad, speciellt som Sandra berättade bestämt för doktorn att stetoskopet heter "Kocka". Dr Magnus tog en extra titt på Sandras ben och tyckte att de såg så jättefina ut så att nog skulle hon kunna gå och springa på dem snart,…han till och med ville slå vad om 1-2 veckor!!! Mamma tjatade till sig en remiss till sjukgymnast i alla fall eftersom mamma hoppas på att vi ska få låna en rolig matta där som Sandra kan leka på och kanske våga sig på och stå och trilla omkull på,…allt detta utan att det ska behöva göra ont! Det tråkiga samtalsämnet var astma, förkylningsastma som vi hoppas ska växa bort med tiden. Lite extrakoll vill dr Magnus hålla på detta så det blir återbesök om ett halvår igen. Medicinen (flytande ventolin) byttes också ut mot ett annat bättre (bricanyl att inhalera) så att Sandra ska slippa bli så spattig och speedad - utan bara få andas bättre och slippa hosta så.

8 november -98 Sandra är med mamma och pappa på Margarethas 50-årsmiddag…och vips så stegar Sandra iväg och går 3-4 steg…alldeles på egen hand! Oj, oj, oj vad vi blev överraskade och glada. Tur och retur mellan faster och mamma traskar Sandra om och om igen flera gånger. Stora applåder och hurra-rop, Sandra själv den mest stolta och malliga lilla flicka på denna fest! Sen tyckte Sandra att det fick räcka med promenader för denna veckan….ja till och med denna månaden!

11 december -98 Mamma och pappa har fått skåda den sötaste lilla tärna som idag gick (barsJ ) i sitt första lilla lussetåg…mycket sött. Mamma kunde inte låta bli att förundras över hur "stor" Sandra blivit där hon trallade hållandes sitt lilla ljus i stor andakt…

God jul 

28 december 1998 Idag har vi besökt sjukgymnast, detta med anledning av att vi bett att få en "terapimatta" (en mjuk men stum gummimatta) till låns, en matta som vi tänkt att hon ska våga tuffa till sig lite på. Sjukgymnasten passade på att göra en bedömning av Sandras motoriska utveckling. Sandra har sedan november tagit några steg vid ytterligare ett tillfälle. Sjukgymnasten kunde rätt snart se att Sandra är lite stel i knän och fötter och att detta troligtvis gör det lite svårare för henne att hålla balansen. Hon kunde också se att Sandra inte hade några svårigheter i balansen som sådan, vilket var skönt att höra. Eftersom stelheten var så liten och Sandra så duktig på att hålla igång själv så tyckte inte sjukgymnasten att det fanns någon anledning till extraträning, sjukgymnastik eller stretchövningar. Sandra behöver bara få TID. Sandra själv tyckte besöket var så kul så hon skulle gärna velat stanna kvar och lekt vidare med sjukgymnastens dockor och bollar, åka hem ville hon inte alls!

13 januari 1999 Sandra fyller två år, väger 8270 gram och är 78 cm lång.

25 januari 1999 Sandra GÅR!!!! Efter flera månader med små tappra försök till egna steg så förändrades något drastiskt förra veckan. För första gången försökte Sandra ta sig upp från sittande till stående helt utan stöd och i nästa andetag traska några steg. Idag lyckas hon fullt ut att promenera omkring för att själv bestämma när hon vill sätta sig ner (nästan jämt i alla fall). Hela hon lyser av glädje, det är helt underbart att se henne,…jag kan inte hindra mina tårar flöda när jag ser henne så uppfylld och strålande glad där hon traskar omkring, något ostadigt med bredställda fötter och armarna rakt ut, men med ett leende som säger allt! Två år och tolv dagar gammal (21,5 månader korrigerat) kan vår snutta äntligen gå!

18 juli 1999 Sandra springer och försöker tappert hoppa omkring vilket inte lyckas fullt ut ;-) Idag har hon för första gången lyckats cykla på sin trehjuling utan hjälp, Oj vad stolt hon var när hon trampade hem från lekparken och skrek högt efter pappa att han måste komma och titta på henne. Hon pratar och härmar varenda ord hon hör. Meningarna blir allt längre och innehållet alltmer avancerat. Sandra har också kommit in i en period när hon vill vara med och bestämma, vill välja och göra själv. Det blir lite jobbigt ibland när hon inte riktigt vet vad hon ska bestämma eller när hon bestämmer tokigt och inte vet hur hon ska ångra sig. Den stora idolen heter numera Lotta (på Bråkmakargatan) och barnen på Saltkråkan är också kul att titta på. Speciellt farbror Melker som badar. Vår lilla tjej börjar vara så stor! Visst är hon fortfarande liten med sina 10 kilo fördelade på 80 cm längd men på något vis är känslan att hon kommit ikapp.

010621
PS: beslutade mig för ett par år sedan att inte skriva så mycket mer eftersom jag då tyckte att Sandra kommit ikapp med det mesta..och för att hon blivit mer och mer sin egen...ska inte fördjupa mig här. I alla fall så känner jag att jag gärna vill lägga till lite. I skrivande stund är Sandra 4,5 år och en glad sprallig tjej som tar för sig av livet. Hon har fortsatt att växa och är idag en tjej som snart börjar närma sig 98cm och en vikt på 14-15 kg. Detta med vikt och längd känns inte längre som något som vi tänker på så mycket. Hennes astma har avtagit rejält även om hon fortfarande medicinerar vid luftvägsinfektioner....något som hon sällan har numera. Sedan snart ett år tillbaka har man tittat lite närmre på hennes seende, utredning pågår men det vi kan se är att hennes djupseende och rörelseperception är nedsatt. Detta innebär till vissa delar att Sandra får hitta andra sätt att hantera vissa situationer...något som hon klarar galant och för den oinvigde märks hennes funktionshinder knappt. Sadnra har börjat titta på bilder på sig själv från neotiden och tycker att hon var en mycket söt liten baby och referar ofta till tiden då hon var "sådär pyttepytteliten" och visar upp sitt lillfinger för att visa hur liten hon menar. Hon förstår nog fortfarande inte riktigt men å andra sidan är det hela så naturligt för henne, det är hennes historia, det är så hon började livet.

Har nog tänkt att jag inte ska skriva mer på denna hemsidan,...den som undrar över något får givetvis ta kontakt via mail. Tack för att vi fick låna din tid :) raij@telia.com

 Till nästa sida: Länkar 

Tillbaka till första Sidan om Sandra

1998-05-27 Ó Raija Nikumaa