Namn: Siv Född: 1968, i Karlstad. Jag är skorpion, för den som är intresserad av soltecken. Jord-apa enligt det kinesiska horoskopet, som är en smula roligare enligt min ödmjuka *host* åsikt :-) Bor i Västerås sedan januari 1990. Katt: Astor, en norsk skogkatt som knep mitt hjärta när han var här i stan på utställning. Jag var bara där för att hälsa på Karin och Mia, jag skulle ju inte alls ha nå'n katt, men efter tjugo minuter i min famn så viskade Astor att jag nog borde köpa honom, och då gjorde jag det. Ungefär. Språklig tillhörighet: ett sorgligt kapitel, ett virrvarr av dialekter, den ena förfärligare än den andra. Dryga 10 år i Västmanland sätter dystra spår. Addera en smula värmländska till rötter från norr och söder (halv lapp, halv skåning). Ja jisses. "En dialektal kameleont" sade en kollega om mig en gång. Lång? Nej, tråkigt nog inte. 161 cm. Tragiskt med tanke på att volleyboll var det roligaste jag visste i tonåren. Passare? Inte jag inte. Jag gick på vänsterkanten och slog som en häst sparkar. Ungefär. Favoritdoften är oftast Calvin Kleins "Contradiction". Älskar allt med en ton av vaniljdoft. Familj: Mamma Inger i Karlstad, pappa dog 1981, i cancer. En halvsyster, Yvonne. En halvbror som gick bort i mars 2002. Jag har ett fadderbarn genom "SOS Barnbyar" också, i brist på egen stor familj räknar jag in honom i min. Han heter Lobsang Dhondup, han är 14 år gammal och kommer ursprungligen från Tibet. Han bor i en barnby i Gopalpur strax innanför indiska gränsen, det är hans bästa möjlighet att skolas till den tibetanska kultur som Kina förtrycker och förbjuder. Beskyddare för Lobsangs barnby är Dalai Lama, en inte helt okänd man. Du stöder ett fadderbarn med 200:- i månaden, kom igen, det har du råd med! Kolla in SOS Barnbyar på min länksida. Födkrok: Jag är ingenjör, jobbar med kontrollsystem för diverse högspänningsutrustningar, s k "industriell IT". Hemma på kontoret ibland, ute på plats i världen några månader då och då också. Fast nu har jag just bestämt mig för att jag ska sluta resa. Igen. Jag har visst sagt det förr... Aaaargh, det där var då det. Nu har jag tagit tjänstledigt, jag vågade språnget och är numera en fattig student. Jag läser till läkare i Uppsala. Ungefär tre gånger om dagen så tänker jag "vad gör jag, hjääääälp", men jag hänger i så länge jag orkar... Intressen: Jag läser vääääldigt mycket. Älskar musik, av de mest skilda slag (Rammstein, Metallica -- Depeche Mode och det mesta med souliga inslag). Spenderar större delen av mina pengar på böcker och skivor, det kan jag villigt erkänna. Sportfåne. Jag tokgillar djur och långa långa skumbad. En bra film kan få mig att le en hel kväll. Förr brukade jag teckna väldigt mycket, nu är det ont om det - man måste visst ta sig tid och tid är en bristvara. Inte helt oväntat (?) är jag dessutom väldigt förtjust i att skriva, gärna lite sarkastiska och raljerande texter. När det gäller kåserier är Calle Norlén en stor favorit, jag gillar hans uttryckssätt och humor. Favoritpryl: Espressomaskinen, utan tvekan. Jag är dessutom väldigt förtjust i min blågröna cykel som heter "Ulla". Favoritstäder: Barcelona (ja, hela Katalonien imponerar!) och London. Jag är dessutom kär i staden Kandy på Sri Lanka. Jag gillar smarta människor med självdistans och humor. Jag har svårt för lögner och otrohet. Förtryck. När jag idrottar är jag väldigt förtjust i att cykla, gå långa långa snabbpromenader i skogen (gärna med en hund som sällskap) och jag får en kick av att träna styrketräning (tråkigt nog är inte alla muskelgrupper lika roliga att träna, jag vill mest bara träna ben...) för att hålla min eländiga värkande och sneda rygg i trim. Får mig att skratta högt: Vänner, South Park, Sex and the city Får mig att dräggla skamlöst: George Clooney. Och belgisk choklad. Måste man välja? Allmänt värdelöst vetande: Vänsterhänt. Närsynt. Kan fortfarande gå ner i spagat, trots att jag enligt vissa inte borde kunna det eftersom jag är "för gammal" *host*. Läser Larson i badrummet.