Karl Knutson

Då Kristofer av Bayern 1448 avlidit tog Karl Knutsson, efter en maktkamp med herrarna av Oxenstiernasläkten, över kungatiteln. Han valdes 1448 i Stockholm.

Karl föddes 1408 eller 1409 och tillhörde på båda sidorna till sveriges förnämsta ätter. Vid förlikningen med Erik av Pommern blev Karl överskande nog utsett till rikets marsk av kungen. Då svenskarna följande år återupptog kriget mot Erik, framstod Karl Knutsson som det oppositionella frälsets ledare och försökte skjuta Engelbrekt åt sidan vid valet av rikshövitsman. Allmogehärens tryck framtvingade en kompromiss. Marsken och folkhjälten skulle båda stå i spetsen för rikets styrelse. På nytt hade det varit Engelbrekt och Erik Puke som lett de framgångsrika krigsoperationerna, medan Karl Knutsson hållit sig i bakgrunden. Så hade Engelbrekt 1436 fallit offer för ett svekfullt mord, Marsken inhöstade kallt vinsterna av detsamma och underlät att bestraffa mördaren Magnus Bengtsson. Karl Knutson politik störtade landet in i inbördeskrig. I spetsen för den uppviglade allmogen ställde sig den mördade folkhjälten vapenbroder Erik Puke. Karl Knutsson kallade Puke till ett möte lät fängsla honom trots lovad fri lejd och skickade honom till stupstocken.

Nu hade äntligen det danska riksrådet beslutat sig för att kasta den förbrukade unionskungen Erik av Pommern över bord och välja hans systerson Kristofer av Bayern. I detta läge fann Karl Knutsson ingen annan utväg än att rädda det som räddas kunde. Utan strid gav han vika för Kristofer mot att han fick behålla Finland.

Efter Karls tillträde till den svenska tronen ville han ha mer. Han tog upp kampen med den nya danske kungen Kristiern I om Norge och Gotland. Men efter ett möte i Halmstad 1450 blev det klart att både Norge och Gotland skulle tillfalla Kristiern I. Den öppna brytningen mellan de båda kungarna kunde nu inte undgås. Kriget emellan dem var nu i fullgång under åren 1451-53 och 1455-57.

Under krigets påfrestningar blev missnöjet mot den redan dåligt omtyckte Karl allt större. 1457 reste ärkebiskop Jöns Bengtsson upprorsfanan mot honom. Karl flydde snabbt till Danzig och senare till Preussen. Det dröjde inte länge förran Kristiern I hyllades som svensk kung.

1464 förändrades Karl situation som flykting i Preussen. Kristiern som bl. a. på grund av kostnader i samband med förvärvet av Slesvig-Holstein pålade det svenska folkets dryga skatter, mötte en stark opposition i Sverige både hos de högre och hos de lägre samhällsgrupperna. 1464 fick Karl återta den svenka tronen bara för att träda tillbaka 1465. Det var emellertid tydligt att Karl, sedan han på nytt 1467 bestigit Sveriges tron, endast var ett namn, bakom vilket stod en maktägande stormannakoalition.

Karl Knutsson dog på Stockholms slott i maj 1470.