Margareta

Margareta föddes 1353 och var dotter till Valdemar Atterdag och hans gemål Helvig av Slesvig. Redan som sexåring förlovades hom med den norske kungen Håkan Magnusson, och fyra år därefter gifte dom sig i Köpenhamn.

När Valdemar Atterdag kung av Danmartk dog 1375 fick Margareta sin son Olof vald till kung 1376. Olaf blev även norges kung 1380 efter det att kung Håkan avlidit.

Kung Olaf hade ingen längre glädje utav sina riken då han dog år 1387. Vid sonens likbegängelse i Lund 1387 lyckades Margareta genomföra att hon blev hyllad som det danska rikets härskarinna. Februari samma år antog även Norge henne som drottning. Inte nog med det. Utvecklingen i Sverige möjliggjorde för drottning Margareta att även vinna tronen i detta land.

Jag har under Albrekt av Mecklenburg skildrat hur Margareta besegrade Albrekt vid Falköping och tog honom till fånga. Hon fick formellt kontroll över Sverige år 1389 bortsett från Stockholm. Först 1395 genom en övernskommelse med hansestäderna släpptes Albrekt och ytterligare tre år senare fick Margareta först kontroll av Stockholm.

1396 valdes hennes fosterson Erik till Sveriges kung. Den 17 juni kröntes Erik och den 13 juli tecknades två handlingar av för nordisk historia djupt ingripande betydelse. Då tillkom nämligen det ryktbara unionsdokument, varigenom Nordens riken förklarades förenade och vilkor fastställdes för samlevanden dem emellan. Den så kallade Kalmarunionen.

Målmedvetet har Margareta sökt återförena Danmarks södra gränsprovins, det slesvigska hertigdöme, med den danska kronan. 1410 bröt emellertid en holsteinsk riddarhär in i Slesvig och tillfogade danskarna ett nederlag. Att det väldiga nordiska unionsriket hade påfallande svaga militära resurser framgår av att Margareta åtnöjde sig med att ingå ett vapenstillestånd med holsteinarna. Att med eld och svärd låta det lilla tyska gränslandet få umgälla fredsbrottet var hon tydligen ur stånd till.

Den 28 oktober 1412 avled hon i Flensborg.